Väder & vind – kaprifolblogg.se

28 jul

När vind och moln är perfekta

Ibland har man bara en sån där tur som bara dårar kan ha.

Jag har jagat moln länge nu, men inte riktigt hittat rätt. Jag har varit ute när det varit tunga gråa moln, ute när det varit massor av vita fluffiga saker på himlen, mörka åskmoln men det har alltid varit något fel på dessa i kombination med vinden. Vinden har varit för stark, för svag eller så har den kommit från fel riktning. Men i tisdags blev allt helt rätt.

Visst solnedgången var fantastisk, men det ska den väl vara om man är på Bohuskusten, för här hittar man nog de vackraste solnedgångar denna planet kan få till. Men dessa bilder har jag fotograferat förut, och fått betydligt finare bilder än den ovan.

Nej, det är långa slutartider jag är frälst i och efter en hel del provbilder började jag så smått röra mig runt ett område på kanske 10×10 meter. Större område jobbar jag inte med när jag är ute en kväll. Jag testar bildvinklar, olika höjder på stativet och letar efter en komposition som är bra.

Tyvärr så var solen bitvis ganska stark fast jag hade jättemörka filter över kameralinsen Jag fick mona långa slutartider, men solen brändes ut totalt på bilderna. Ett exempel är detta.

Men genom att stå kvar på exakt samma plats och bara vrida kameran 90 grader åt vänster får man en helt annan vy. Nu är solen utanför synhåll och molnen kommer rake emot mig. Jag tar en bild, och det jag ser i kamerans display gör mig varm. Kompositionen var det närmaste perfekt i mina ögen och molnen, jösses, vilka moln.

Det jag försöker förmedla är att vara på en och samma plats under mer eller mindre en hel kväll är inga problem. Visst, man får kanske välja platsen och undersöka den lite om den åtminstone har lite potential att producera bilder och i Lysekil är det inte så svårt. Klippor och hav finns överallt. Men när man väl är där så är det bara små justeringar som behövs mellan en halvkass bild och en riktigt bra.

Alla bilder är tagna med en canon 5D mk III, Samyang 24mm f/1.4 och stativ. Slutartiderna är mellan 2-3 minuter och bländaren är f/16

Här kommer slutresultatet, inte så tokigt, eller hur?

10 jan

Snökaos på Valboholmen utanför Lysekil

Jepp, och nu kom snön. Inte för att jag längtat efter den direkt, men det blev ju lite ljusare i vintermörkret. Vad ska man då göra när snön ligger och temperaturen redan börjar gå upp på plussidan. Jo, en tripp till Valboholmen. Det kan vara en perfekt plats.

Sagt och gjort, iväg bar det men det var absolut ingen rolig vandring. Några plusgrader, blött vått och riktigt gråmulet. Snön som kom ett par dagar tidigare hade bildat ordentliga drivor på sina ställen medan andra klipphällar låg helt bara. Problem uppkom när man skulle passera sänkorna. Var snön 5 centimeter djup eller 1,5 meter? Det visade sig flera gånger att jag fullständigt ramlade ner i en avgrund med snö upp till bröstet. Ett jäkla slit.

Nu försöker jag få lite bilder som skiljer sig från de sommarsöta bilderna jag brukar ta. Jag vill ha ruggigt väder, tjocka moln och ordentligt med vind. det ska synas att man bor på kusten. Allt detta ficka jag denna dag.

03 jan

Småvikar och is

Hujedamig vad kallt det är ute. Men det ska inte hindra mig från att besöka några fina vikar och se om man kan få en eller anna bild under helgen.

Denna dag tänkte jag ta mig ner till Siviks campingplats, men istället för att fotografera bryggorna och sjöbodarna, tänkte jag utforska området lite norr över. Nu är detta inget jättejobb, för rätt över holmen är det bara några 200 meter att gå, och terrängen är lätt.

När man väl kommer dit upptäcker man att de små grunda vikarna är helt istäckta med en vacker klaris. Aldrig tidigare har jag försökt fotografera is som ligger på en vattenyta, men jag tycker att det blev ganska bra ändå. det gäller att prova på medan man kan, för det är inte ofta isen ligger utanför Lysekil.

16 sep

Blixtnedslag – jag lyckades att få det på bild.

Som alla vet så är jag på klipporna och springer med jämna mellanrum. Solnedgången är ett av de mål jag försöker fånga och skapa någon form av perfektion till och igår var det på inget sätt annorlunda.

Turen gick denna kväll till Siviks campingplats, där jag faktiskt bara varit en enda gång tidigare med kameran beredd, och det var för många år sedan. Jag var lite orolig, för när jag åkte hemifrån, så började massiva moln torna upp sig ute till havs, och det blev att vänta fem minuter i bilen innan jag gick ut till klipporna. Det mesta av regnet gick dock längre ut till havs och fortsatte sedan in åt land lite längre norröver, så jag hade en vacker vy mot frontens bakre sida.

Helt plötslig kommer en blixt ur molnet, och jag får mer eller mindre panik med att rigga kamera, stativ och försöka rikta in den med rätt skärpa och åt rätt håll. Jag tryckte på avtryckaren i ren desperation och hoppades på det bästa. Det här var faktiskt min första chans att få en blixt på bild.

Molnen var otroliga. Kolsvarta med regnskyar som drog fram under dem. Och här stod jag, med en perfekt utsikt över ett mäktigt oväder.

Mäktiga stormmoln över Siviks camping, Lysekil

Den blixt jag lyckades fånga över Sivik. ISO 100, 0,3 sek, f/11, 12mm vidvinkel

Himlen över Sivik, Lysekil mellan två åskoväder

14 sep

Många vinklar av en brygga – Ledande linjer

I helgen var jag i Långevik och dess badplats för att testa lite ideér jag hade om linjer i bilden. Jag har läst mängder om dessa ledande linjer som visar in dig i bilden, och ska jag vara ärlig så de gånger jag fått till dessa så har det varit mer av misstag. Men det är en regel som fungerar många gånger, så upp till bevis.

Brygga i sig är väl inte märkvärdig. Den har dock två fel vad jag kunde se. För det första så är den helt nybyggd. den gamla försvann i vinterstormen, så nu är allt trä sådär perfekt gul/grönt. Nästa problem är att alla plankor ligger tvärs över brygga, istället för i linje med den. Det var bättre för ett år sedan, för då var bryggan gammal och rutten och brädorna var riktig vackra.

Men oavsett hur bryggan ser ut så var det linjerna jag var ute efter, och vissa vinklar fungerar bättre än andra. En bildanalys av andra kanske hjälper mig för framtida fotograferande.

Lite mer detaljerad inspiration hittar man på nätet, bland annat från First Photo

30 jul

Äntligen tillbaka på klipporna

Den här sommaren har varit tveksam gällande vädret, minst sagt. Jag hade en ambition om att göra sommaren till en högtid. Springa runt på klipporna och försöka fånga en perfekt solnedgång. Men regnet faller ner mest hela tiden, och de få gånger som vädret var gynnsamt, så var jag bortrest eller hade annat för mig.

Nu fick jag chansen. Hela dagen regnade det, men framåt eftermiddagen slutade det och efter kollat regnmätaren, konstaterade jag att det kommit ytterligare 20 mm detta dygn. Men det regnade i alla fall inte just då och lite blå fläckar började synas mellan de grå molnen.

Så vid 19-tiden hade jag packat ihop det jag behövde. Kraftiga kängor på fötterna istället för löparskor och en bastant regnkappa kom med den med. Jag hade tur, för regnkappan behövdes inte användas, fast det var nära på ett par gånger.

Hur var nu ljuset denna kväll. Jag fick bra möjligheter att leka med långa slutartider. Tyvärr drog tunga moln in och den dramatiska himmel jag försökte få till blev mestadels väldigt grå. Lite dramatik fick jag till, men det blev kanske inte sådär som jag ville ha det. Platsen, Valboholmens yttersta spets, var däremot perfekt. Bra scener, fina möjligheter att komponera en bild och faktiskt, ganska varmt, trots vädret.

Det blir till att försöka igen, med lite mindre moln på himmeln.

17 apr

Blöta skor och bländade ögon

Det är inte lätt att fullfölja mitt projekt ”Den perfekta solnedgången”, men jag kommer närmare för var gång jag går ut. Igår var jag ute på Valboholmen igen, och gick tvärs över ön med värkande ben som fått mycket stryk av de sista två veckorna träning.

På öns sydvästsida ligger fantastiskt mjuka klippor. De är slipade av inlandsisen och är sådär släta som man bara kan drömma om. Men strandlinjen är inte lika inbjudande för de som föredrar sandstränder i Medelhavet. Här är den mest sten och svarta snorhala hällar som möter havet. Och att de var hala fick jag bittert erfara.

På Bohuskusten finns det bara två typer av klippor. De vanliga som finns överallt på land och den svarta varianten. De är svarta på grund av att de är täckta med alger och står under vatten stora delar av året. Det är först vid lågvatten de syns och är åtkomliga.

Normalt är dessa svarta klippor inget problem, men råkar man gå på dem med blöta fötter eller skor så visar de sin värsta sida. de blir hala som såpa. Skridskobanor känns sandade jämfört med dessa jäkla hällar, du har inte en chans att stå still. Har du tur glider du bara sakta ner på fötterna, men har du otur flyger du omkull och ramlar ner i vattenbrynet, och där kommer nästa problem, nämligen havstulpanerna. Rakbladsvassa små monster som älskar att riva sönder fotsulor och ben.

Detta kanske var en skräckhistoria som du inte hört förut, och det är faktiskt som jag beskriver. Dock är problemen mindre än man kan tro, för alla barn från späd ålder lär sig från sina föräldrar att ”akta sig för de svara klipporna”. Och tro mig, det behövs bara en gång att de struntar i de goda råden, förrän de lärt sig den hårda vägen.

Nog om detta, och tillbaka till bilderna. Långa slutartider och solnedgångar, kan de bli bättre? Nu börjar jag få till både kompositionen och färgerna. Men än väntar jag på den perfekta himlen med rätt mängd moln som reflekterar solen sådär gult och orange som jag vill ha det. Så där står jag några timmar med blöta skor efter att halkat på just dessa svarta klippor, och bländad av den nedgående solen. Värre kan man ha det.

Så, jag har detta år på mig att hitta den perfekt solnedgången, och det börjar ta sig, och är är gårdagens skörd av det vackra Bohuslän kan erbjuda.

02 apr

Frostade glasögon

I min strävan att försöka förstå solnedgångar var det åter igen dags att bege sig ut på klipporna. Vädret hade meteorologerna lovat att det skulle bli bra, och de höll vad de lovade. Vad jag dock inte förutsett var att det blåste riktigt ordentligt ute på klipporna och det gick en ordentlig sjö, med vågor som slog in mot klipporna. Detta innebar ett större problem för mig.

När jag började ställa upp prylarna var jag ganska högt upp på klipporna och allt fungerade fint. Tig tillfället i akt och provade lite med olika slutartider, för när det går så höga vågor, så blir det alltid ganska roliga effekter. För att vara ärlig så fungerade inte 60 sekunders exponering alls denna kväll, men när jag ställde in kameran på 1-2 sekunder, då blev det ett riktigt drag i vågorna. Så där lärde jag mig ytterligare ett sätt att ta en bild på. Sen flyttade jag mig lite lägre er mot sjön och det var då problemen började.

Det första som hände var att det kom en massiv brottsjö, och sedan var lins, filter och till viss del kameran sjöblöt. Allt gick att rädda men den tid det tog att putsa bort allt saltvatten från prylarna var lite för lång. Jag borde förutsett att detta skulle kunna hända med tanke på hur blöta klipporna var där jag stod. Ytterligare en lärdom.

Det blev till att flytta sig igen, och jag hade letar rätt på en vik ca 100 meter bort. Massor av stenar och solen skulle gå ner rakt ut mot havet. Problemet var att nu hade vinden friskat i ordentligt och hur jag än gjorde så fick jag salta stänk på mina filter. Korta exponeringar fungerade bra, min jag som håller på med slutartider på över en minut hade problem, stora sådan.

Alla bilder var mer eller mindre prickiga när jag fick upp dem i datorn. Och denna prickighet förstärktes dramatiskt av att bilderna var tagna i motljus med den neråtgående solen som motiv. Visst, jag kunde tvätta bort en del i programmet, och en del av fläckarna behöll jag faktiskt, för de ser ganska vackra ut när de glänser runt solen.

15 mar

Klassiska solnedgångar, svårt att få till

Jag har sett en uppsjö av klassiska solnedgångar. Många av dem kommer från kustlandskap, där solen går ner i havet så det nästan kokar i både vattnet och himlen.

Jag har försökt att fotografera dessa vyer många gånger, för det är ju en av de mest klassiska scenerna man kan fånga på bild. Men jag vill ha lite mer i min portfolio.

Jag har två huvudkrav på bilden. Del ska naturligtvis solnedgången vara så där orange och vacker som man ser på bilder publicerade i magasin med glättat papper. Sen vill jag ha förgrunden på ett speciellt sätt. Den ska vara framträdande och hjälpa till att lyfta bilden.

Här i Lysekil har jag alla de de delar som behövs för att bil en fantastisk bild. Havet, solen som går ner i vattnet och klippor av olika slag som kan fungera som förgrund. Nu gäller det bara att få ihop allt i en bild. Än har jag inte lyckats.

Den övre bilden är tagen med ett tonat blått filter framför linsen.

03 feb

En dag i rampljuset

Det där med att vara populär är en kortvarig njutning.

Igår morse lade jag ute en bild på min profil på en bildsida som heter 500px.com. Det är en sajt so enbart fokuserar på bilder och dessa kan vara kategoriserade i en hel del områden. Själv väljer jag normalt Landskapskategorin för det är väl det jag tar mest bilder på. Att få en bild där att bli populär är inte lätt, men med bilden ovan lyckades jag. Den blev mer eller mindre viral.

500px fungerar så att man laddar upp bilderna. Ju fler folk som tittar på denna bild och klickar gilla eller favorit desto högre poäng får den. För att nå statusen ”på väg uppåt” krävs en poäng på minst 70, och populärstatus når man vid 80 poäng. Jag har fått en hel del bilder att klättra upp emot 90 strecken genom årens lopp, men sedan har visningarna dött ut och bilden har fallit tillbaka i rankningen. Men det är inte alltid så lätt att förstå varför en bild blir populär eller inte.

Jag har lagt upp riktigt bra bilder, och de har knappt rört sig uppåt på rankningen. De bilder som fått mycket uppskattning på t.ex Facebook, har inte fungerat på 500px och tvärtom. Det kan bero på att jag mestadels publicerar lokala bilder från Lysekil, och de kanske inte tilltalar den stora massan.

Men igår kväll hände något. Bilden jag visar ovan hade ganska snabbt blivit populär och hamnade på drygt 90 i puls, och när jag kom hem var den den bästa bilden jag haft på sidan. Den klättrade med 0,1 i betyg hela tiden, och klockan 21,00 igår kväll exploderade det. Mängder med folk klickade på bilden och gillade den. Och betyget steg sakta men säkert. Till slut så hamnade den på första sidan i kategorin landskap, där alla ser den direkt och kom upp i ett betyg på 98,8 i puls.

Skärmdump från sidan 1 på 500px.com, kategori Landskap. 40.e mest populära bilden.

Att hamna på första sidan på 500px.com är en våt dröm. Jag hade kunnat göra väldigt mycket för att komma dit och har väl aldrig trott att det någonsin skulle hända. Men ibland så är turen eller vad man nu ska kalla det i min favör och allt går som på en räls.

Inte nog med det. Bilden, totalt sett i alla kategorier, var väldigt populär. Gick man igenom och tittade på alla kategorier så hamnade den på sidan 2. Men säg den lycka som varar. Efter att sakta men säkert klättrat uppåt så tog like-jägaren tag i mig. Ett steg till, en extra decimal på betyget, kom igen, lite till. 98,8 var det jag nådde och på en sekund så föll den tillbaka och det rejält. 87 i flöde och tillbaka på sidan 100. Så jag fick min dag i rampljuset.

Lite surt att det var så kort tid på toppen, men att denna bild blev så omtyckt gav mig en liten fördel till nästa gång. Många medlemmar på 500px klickade för att följa mig, så nu har jag skaffat mig en grupp med följare som kommer se vad jag lägger ut i framtiden. Och fortfarande har jag en bild som stadigt går uppåt med 94 i puls so fortfarande är riktigt bra.

11 jan

Inte så oskyldig

Jag hade fel, det måste jag medge. Stormen Egon som drog förbi här, skulle gå relativt omärkt förbi beträffande skador, men efter en tur runt stan så visade det sig att jag hade helt fel.

Runt hela stan ligger mängder med krossade takpannor. Plåtar, vindskivor och väggbeklädnader har slitits sönder och fladdrar runt i vinden. På olika sociala forum visas bilder på välta båtar, översvämmade bryggor, och när jag själv tog mig ner mot Stångehuvud möttes man av en skarp diesellukt som kom från en sjunken båt.

Så, det är bara att ställa sig i skamvrån och be om ursäkt. Denna storm ställde till det ordentligt, men det var ändå lindrigt jämfört med vad andra fick utstå.

Och det blåste ordentligt hela förmiddagen, se själv…

11 jan

Drag under galoscherna

Så här års brukar vi på kusten vara ganska utsatta för vädrets makter. Hittills i vinter har vi väl haft 2-3 klass 2 varningar från SMHI men det mest har varit falskt alarm. De har varnat för kraftiga vindar, men antingen har vindstråken tagit en annan väg eller så har stormen lugnat ner sig ordentligt innan den gick iland på Bohuskusten.

I helgen kom en ny varning, denna gång för Egon. Vi var väl inte speciellt imponerade, men gick ändå ut på klipporna för att möta ovädret, och denna gång måste jag säga det hade potential. Jäklar vad det blåste! Vattnet slog över klipporna och bildade höga kaskader, upp till 10 meter i höjd, och sen blåste allt in på land. Kastvindarna var så hårda så att man ibland tappade balansen, och kameralinsen den var ren i ungefär 2-3 kort innan den blev mjölkvit på grund av allt salt. Så nog är Stångehuvud i Lysekil en mäktig plats när det stormar. Enligt mätarna så kom Egon upp i drygt 25 m/s i medelvind och 39 meter i byvinden, viket är ganska imponerande. Det blåste såpass mycket att vattnet i toalettstolen gungade fram och tillbaka som det hade varit någon som stod och tippade stolen fram och tillbaka. Imponerande.

Ni kanske kan tycka att jag är lite väl avspänd i mitt förhållande till stormvindar? Det har faktiskt sina skäl. Här ute, längst ute vid klipporna där havet kommer in med all sin kraft är vi vana vid blåsigt väder. Vi får ett antal stormar per år, och de gör ingen större skada.

De vindar som orsakar kaos längre in på land, passerar, kanske inte obemärkt förbi, men i alla fall utan några problem. Det hela beror just på att vi är så vana. Vi har inga träd som kan blåsa ner, och de träd som finns står skyddade. Allt löst som kan blåsa sönder har redan blåst bort eller är nu ordentligt fastspikat. Visst finns det tillfällen som några tegelpannor blåser av taken eller plåtar lossnar i vinden, men i det stora hela så är det ganska odramatiskt, jämfört med krigsrubrikerna i tidningarna.

Nu har jag dock en sak att vara lite orolig för, denna första riktiga storm denna säsong. Jag bytte taket på huset i våras, och nu har det fått bekänna färg. Har snickarna fuskat bara så lite, så kommer det att märkas. Ligger bara en tegelpanna lite, lite fel så kan det orsaka en kedjereaktion. Så vi får väl se hur det ser ut, och om man får ta fram stegen senare idag.

Visst, man kan väl utnyttja vädret, men detta är kanske inte så smart. Watrerjetski i storm Att köra Jetski i full storm är kanske inte något jag skulle gjort i detta väder, men det finns folk som gör det. De måste lite ordentligt på sina maskiner, för ett motorstopp i denna sjön kan inte vara så kul!

Visst, man kan väl utnyttja vädret, men detta är kanske inte så smart. Watrerjetski i storm
Jetski på väg in i hamnen, men det är grov sjö fortfarande

01 aug

Sommaren är kort!

Hela denna sommar har varit underbar. Själv blir jag helt hysterisk om jag inte får sol och bad på semestern. Allt är liksom förstört och frugan hemma vet om detta och bävar varje gång hon tittar på meteorologernas prognos. Men som sagt, denna sommar har hon trygg, och jag har mer eller mindre varje dag gått ner till min brygga och tagit mig ett dopp.

Nära bryggan ligger en liten ö som i folkmun heter Valboholmen. För ett par dagar sedan så var jag ute där med jobbarkompisen och hans höggravida fru. Deras två små knattingar på 4 och 6 år var också med och det är lite klättring i de bohuslänska klipporta innan man kommer fram till stället med extremt mjuka klippor som mer ser ut som smält mjukglass är sten.

När vi väl drog iväg dit så var det lite moln på himlen, men i min numera positiva anda så tänkte jag att dessa blåser snart bort och ersätts med strålande sol. Tyvärr hade jag fel. Barnen sprang omkring en bra stund och letade snäckskal och drivved bland stenar och klippor. Jag plockade upp kameran, och den höggravida damen frös i vinden. Så det blev att gå tillbaka till läsidan på ön för att bada, och det gick ju bra det med.

Så, fast man haft en underbar sommar, så kommer det en höst med moln, regn och rusk.

Västra delen av Valboholmen, Lysekil. Mot Sydväst, ISO 100, f/22, 60 sek, 16mm

Västra delen av Valboholmen, Lysekil. Mot norr, ISO 100, f/22, 60 sek, 16mm

ISO 100, f/22, 60 sek, 16mm

24 jun

En underbar kväll

Jag har pratat med kollegorna i Stockholm, och de har inte varit nådiga när de pratade om vädret under midsommarhelgen. Kallt, blött och funderingar om man ska ta fram talgbollar till småfåglarna. Riktigt eländigt faktiskt.

Här på den andra sidan så har det inte varit så tokigt. Hyfsat väder, ganska varm och i stora stycken en ganska normal midsommar. Och det fortsätter även denna vecka, för igår kväll tog jag mig en liten tripp ner till Ålevik i Lysekil för att testa lite med kameran.

Det var blåsigt, men inte värre än en vindjacka kunde klara av de. Och värmen fanns för ett par shorts klarade av temperaturen, fast det inte var en sommarkväll med 25 grader i luften.

Canon 5D mkIII, Canon EF 16-35/2,8 L II USM vid16 mm, f/14, 90 sekunder, ISO 100

Långa slutartider var målet, och till det har jag mitt Lee Big Stopper filter. För er som är totalt ointresserade av teknik kan man sammanfatta att man sätter mer eller mindre ett kolsvart svetsglas framför linsen och minskar ljuset som kommer in i kameran. Så med hjälp av ett kraftigt stativ en fjärrutlösare och massor av tålamod satte man igång att fotografera

Vinden var ganska kraftig, så molnen flyttade på sig en hel del under varje tagning, och det var denna rörelse jag ville få fram i bilderna , men tyvärr var molnen lite för få, och ju längre kvällen gick desto mindre blev molnigheten. Men vem kan gnälla på den vyn som presenterades när solen gick ner.

Det blir till att leta efter lite mer moln en annan kväll och se vad man kan få till då.

Solnedgång över Ålevik, Lysekil
Canon 5D mkIII, Canon EF 16-35/2,8 L II USM vid17 mm, f/22, 71 sekunder, ISO 100

Solnedgång över Ålevik, Lysekil
Canon 5D mkIII, Canon EF 16-35/2,8 L II USM vid16 mm, f/22, 121 sekunder, ISO 100

08 apr

Än är inte våren här

Ibland käns det lite konstigt att resa runt om i vårt avlånga land. Det är som att pendla mellan Medelhavets värme och kylan i Sverige efter en charterresa. Men man kan uppleva samma sak genom att bara resa inom landet.

Hemmavid på västkusten börjar träden skifta i grönt. Krokus och Tussilago har mer eller mindre gjort sitt och påskliljorna blommar för fullt. Vit och blåsippor blommar och på alla sociala medier fylls flödena av vårtecken.

Men här uppe i Kiruna är det långt kvar innan våren kommer. Visserligen har det tinat en hel del, men fortfarande är snön halvmeterdjup. Det är en märklig känsla att gå ner i en gruva på morgonen och vara helt avstängd från omvärlden och sedan komma upp igen och vara beredd på att man möts av den vanliga våren, men istället får pulsa i snö.

Nu är det väl inga större problem med detta. Det var bara att plocka fram vinterkläderna igen, snöra på sig kängor och packa ner vantar. Se gick det fint.

Men det är vackert, det kan alla hålla med om.

19 feb

Vintergatan – bluff eller äkta vara?

För några dagar sedan var jag ute på en underbar utflykt. Tillsammans med mina båda döttrar så åkte vi iväg till Stångehuvud för att plåta stjärnor. Ryggsäckarna var packade och varm choklad i termos tillsammans med bullar skulle göra utflykten till ett rent nöje, vilket det även blev.

Jag hade sett en hel del bilder på nätet bland annat från Patric Bergkvist från Lysekil, som visar vintergatan på himlen och jag tycker att dessa bilder är fantastiska, så varför inte försöka ta en bild själv och denna kväll var idealisk.

Efter månader med regn, rusk och snö så öppnade sig äntligen himlen, helt enligt vad väderleksprognoserna utlovade, och när kvällen kom och mörkret lade sig, så fanns det inte ett moln på himlen. Självklart hade jag pluggat lite på vad som skulle kunna ses på himlen. För fråga var, vart ska man försöka ta kortet? Till min hjälp hade jag två fantastiska programvaror.

1) Stellarium. En mjukvara där man anger sin plats, och ger dig möjlighet att se vad som finns på natthimlen i olika väderstreck. Det jag gjorde var att ange platsen, i detta fall Stångehuvud utanför Lysekil, och tittade efter vart vintergatan skulle visa sig. Och denna plats var perfekt för det. Från klockan 19.00 och framöver skulle den visa sig, och Stångehuvud som är en udde, har bara hav runt om, så ljusföroreningar var så små som de kunde bli.

2) TPE eller ”The Photographers Ephemeris” är en mjukvara där man tar reda på, hur solen och månen rör sig på himlen vid en bestämd plats. Välj en plats, och sen får du en grafisk illustration med karta och allt exakt hur solen går ner tills det blir helt mörkt.

Dessa båda program visade sig oumbärliga för att välja plats och förutse vad som skulle ske och de gjorde det perfekt. Det blir helt klart att dessa kommer att användas igen när jag senare i vår går ut för att plåta extrema solnedgångar, för all planering vart man kan ställa sig för att solen ska vara på exakt rätt ställe minskar möjligheten på att vara på fel plats vid fel tid på dygnet.

Jag har nu lagt upp bilden på lite olika sociala medier och många gillar den. Men jag har fått lite frågor på om bilden är riktig. Kanske, tror en del, att jag bara ”terjat” dit stjärnorna och det mesta är bluff.

Här kommer min process från kamera till färdigt resultat.

Bilden som jag nu kommer visa är tagen med följande kamerainställningar:

Kamerahus: Canon 5D mk III
Bländare: 4.0
Slutartid: 30 sekunder
ISO: 2000
Brnnvidd: 16mm ( använder ett Canon EF 16-35/2,8 L II USM objektiv)
Vitbalans: Dagsljus

Här är en skärmdump från Lightroom 5 efter jag importerat bilderna från minneskortet. Den upplysta bilden är helt obearbetad och inget är gjort. Som man ser så är bilden ganska gul i tonen och den nedre delen är upplyst av skräpljus, i detta fall från Kungshamn.

Jag tittade även närmare på bilden och i hög förstoring så ser jag en viss oskärpa på stjärnorna. Detta har orsakats av den långa slutartiden, som gör att stjärnorna flyttar sig på grund av jordens rotation. Detta blir till att fixa en annan gång på plats, men då med minskade slutartider och försöka 20-25 sekunder exponering istället och se om det blir bättre

Nedan så ser ni en förstoring av denna bild, fortfarande exakt som den såg ut när den kom ut från kameran. Nu börjar det roliga. Genom att dra i alla reglage som finns i Lightroom, så ändras ljus och färg i bilden. Bruset i bilden reduceras och hela bilden rätas ut och läggs så gott det går i vågrätt läge. När detta är klart så importeras bilden in i ett annat program där jag börjar jobba med att få bilden bättre.

Jag klonar bort lite ljuspunkter som finns där berget på vänster sida möter himlen. Det är fyrar som lyser i havet och dessa tillförde inget i bilden. Med hjälp av olika verktyg så ökades ljuset i själva vinter gatan upp och justerades i färg. Den övriga delarna av bilden blev antingen ljusare eller tonades ner.

Den ena dotterns huvud var väldigt överexponerat, då en ficklampa lyckades bli riktad just där. Detta tonades ner och klonades bort. Vidare så gjorde jag en markering för att frilägga himlen från det övriga som finns med på bilden. Efter att lagt till en lagermask, justerat ljus och färg på enbart vintergatan fick jag fram den lite mer. Det handlar alltså om att tona ner delar av bilden och pumpa upp enbart vintergatan.

Så slutresultatet efter en stunds redigering, blev som bilden är nedanför, betydligt bättre! Ja, det är en del redigering, men bilden är så äkta som den kan bli. Små delar har trollats bort, men inget har lagts till i bilden.

Så det går att fotografera stjärnor och vintergatan från Lysekil. Kanske någon i stan som vill testa detta med mig och se om man kan dela kunskaper mellan varandra. Jag är öppen för förslag, det är bara att kontakta mig, kanske genom att kommentera inlägget.

02 feb

Västkustväder

Man får försöka bäst man kan när det gäller att ta lite bilder. Vi denna tid på året är vädret en sak man inte kan räkna med att det ska vara bra och så även denna lördag som skulle gå i shoppingens tecken.

Men överallt finns det saker som händer. Det är fullt med spårvagnar, folk som letar efter blommor eller är extremt sugna på semlor, och allt detta kan om man vill bli hyfsade kort.

Nu är jag dessvärre inte en fena på att jobba med gatufotografering. Vet faktiskt inte varför, men det är något som bromsar upp mig. Jag vill kanske inte tränga mig på personerna som står där och gör något, eller så är man lite blyg. Men det hindrar inte att jag i alla fall ska försöka att ta lite bilder, sådär i skymundan.

01 feb

Gamelstan | Lysekil

Den pittoreska gamelstan i Lysekil. Julkortsvacker

31 jan

Evighetsgöra

Detta evighetsgöra. Vissa har mindre tur än andra

30 jan

Släggö

Släggö sett från kallbadhuset i Lysekil

29 jan

Tacksamt med busstransport

Skitväder. Då är en buss välkommen!

28 jan

Kanske läge för en pilsner?

I natt så hände det igen. Snön mer eller mindre vräkte ner. Katten börjar bli riktigt less på all snö och vägrar numer att gå ut mer än korta stunder precis utanför dörren, som om han vill ta en nypa frisk luft.

Tog med mig kameran på en snabb promenad på lunchrasten och hittade lite att föreviga. Men frågan om jag riktigt håller med vinterbadarna, att det är så himla trevlig att samlas på en snöig brygga och hoppa ner i ett isande vatten.

Likaså, så tror jag knappast att det är någon rusning in på den lokala pizzerian efter en stor, kall plisner.

15 jan

Motion

Det kom en del snö inatt. Så det blir fram med skyffeln och börja skotta. Tur man har sin egen bil i garaget för det underlättade en hel del.

14 jan

Ingen vidare lunchpromenad

Normalt brukar jag ta och gå ute en sväng på lunchen. Det är för mig ett bra sätt att få lite energi efter en förmiddag på kontoret. eftermiddagen går mycket lättare efter att fått sett ljuset och fått lite frisk luft. Idag däremot så var jag tveksam till att gå ut. Jag börjar komma upp i den åldern när man börjar bli lite harig beträffande halka och snö. För snön har kommit!

Men varför bryta en god vana? Kameran, som alltid är med packades in i en påse för att sedan tas med på en 10 minuters promenad ut till Rinkenäs. Normalt när man är på denna plats så brukar solen skina och vattnet vara över 20 grader, men idag var läget lite annorlunda.

Det blev att tänka lite i andra banor och fokusera på molnen, de snötäckta klipporna och det isande havet, och det var inte svårt, för överallt man såg hade vinden piskat snön mot de röda granitklipporna. Molnen låg extremt tjocka borta över horisonten och det mesta av vyerna var mer så att man ville in i stugvärmen med en kopp choklad.

Här kommer några bilder från promenaden.

27 dec

På vandring med Avicii

Det var ett tag sedan, men det är alltid lika roligt att vara ute med yngsta dottern på en promenad med kameror i högsta hugg. Man kanske kan fundera på varför Avicii nämns i rubriken, men faktum är att hon blir extremt lik en tjej som är med i musikvideon för låten Wake me up när hon drar ner sin toppluva över håret.

Dagens promenad var en utmaning, inte minst för henne. Det var grått, kallt och rått i luften. Hon hade ingen lust med något och var mest irriterad på att det inte fanns något fint att plåta. Själv försökte jag muntra upp henne och försöka få henne att leta motiv, för det måste finnas något att fotografera. För det är ju inte alltid 20 rader varmt och solen skiner på vackra blommor.

Så här är resultatet. Det var lika bra att konvertera allt till svartvitt för färgerna utomhus var få.

22 dec

Blåsigt värre

Idag blev det en snabb promenad ner till stan för att handla in de sista presenterna innan julen kommer om ett par dagar. Visst, vi var även inne på den lokala livsmedelsaffären och handlade julgodis, för lite får man väl unna sig.

Denna höst har varigt blåsig, det måste jag säga. Det har dragit in 3-4 riktiga oväder och vindarna har stundtals varit i orkanklass. Men som vanligt så märks det inte mycket av denna typ av väder dagen efter. Inga träd har blåst ner, för de som kunnat göra det har försvunnit sedan länge. Likaså plåttak och tegelpannor, de är ordentligt fastsatta. Om man då tittar igenom tidningarnas krigsrubriker, och ser vilka skador som det blir i inlandet, så är vi riktigt förskonande här ute vid kustbandet. Det är bara att dra sig inomhus , tända ett ljus och värma en kopp te.

Även idag hade SMHI gott ut med en Klass 2 varning för hårt väder. Visst, det blåste och glasögonen blev mer eller mindre ogenomskinliga efter ett tag ute i vinden, då allt saltstänk verkade vara en magnet för glasen. Men ändå, inga större problem. Och några bilder blev det i alla fall. För detta var nog första gången jag kunde testa det nya systemet med fullformatsensor och vildvinkel i dagsljus.

25 nov

Höst på Stångholmesund

Det är faktiskt ganska skönt att ta på sig ordentligt med kläder och gå ut på en promenad en solig söndag.

Idag fick jag och frun i huset lite träning i lite tuffare terräng än som brukar vara vanligt då färden gick till Stångholmesund och Stångehuvud. Frun är fortfarande beroende av sina kryckor, men det gick utmärkt att ta en tur bland sprängsten och klippor. Men det blev den enkla vägen som valdes och ett ta sig ända ut på udden och titta på fyrhuset var inte att tänka på.

Det man slås över var hur mycket folk som faktiskt var ute denna söndag. Soligt och fint var det, men en liten ettrig vind gjorde att de två-tre graderna verkade betydligt kallare.

17 sep

Höstpromenad till jobbet.

Nu kom hösten till slut till Lysekil. Hela helgen var vädret varmt och skönt och det fanns inte en tanke på att hänga undan shortsen. Men måndagen tog snabbt bort tankarna att sommaren vara för evigt. Lågtrycken står nu på rad ute i väster, och efter en natt med massor av regn, lyckades morgonen i alla fall bjuda på lite uppehållsväder. På med jeans och jacka och sen var det bara att trava iväg till jobbet.

Löv i drivor, röda rönnbär och äpplen. Inga volleybollspelare eller solande ortsbor vid havet. Nu är det riktig höst. Så fram med mobilen (beklagar kvalitén på bilderna)

27 jul

Fyrhuset på Stångehuvud

En av de större sevärdheterna i Lysekil är nog fyrhuset längst ut på Stångehuvud. Det är nog också det mest fotograferade, och jag själv har varit där och plåtat många gånger förr.

Nu krävs det att man är hyfsat frisk i benen för vandringen dit är lite knepig med varierande stigar och ren klättring bland klipporna. Men när man väl tar sig dit så är det riktigt vackert som denna varma sommarkväll.

[nggallery id=115]

26 jul

Solnedgång vid västerhavet

Det är inte så mycket att säga. Solnedgångar i Bohuslän är vackra.

Denna kväll så lyckades naturen fixa till ett riktigt skådespel. Med en temperatur på 22 grader och strålande sol gick man omkring på Stångehuvud utanför Lysekil. Sakta men säkert så sjunker solen mer och mer för att till slut försvinna. Tillsammans med en fullmåne som visar sig på samma gång gav denna kväll ett bestående minne på hur vackert det är att bo på västkusten.

[nggallery id=116]