2012 – kaprifolblogg.se

24 mar

Födelsedag, två månader för tidigt

Som alla vet är jag bara lite prylgalen. I höstas så åkte den gamla trotjänaren till tippen. Vad jag menar är min nästan 10 år gamla Webergrill som skött sitt jobb så fin hela tiden. Men tillslut så tog åldern ut sin rätt och den mer eller mindre rasade ihop. Grillning är en av mina större favoritsysselsättningar under den varma årstiden, så en ny grill måste införskaffas. För alla mina vänner har hört talas om kycklingfilén jag tillagar, och barnen älskar revbensspjället och pizzan.

Sagt och gjort så började jag leta lite på nätet och hittade det jag sökte och presenterade det för frun i huset som blev arg. Konstigt, för en grill behöver vi. Hon mumlade något om att jag snart fyller jämt och att det nu är andra gången jag förstör hennes perfekta planer på en bra present. Hon och den övriga familjen hade alltså suttit och själva tittat på hemsidor på vad som ska köpas.

När jag var i den stora staden i söder i veckan, kom vi dock överens om att jag skulle in på elaffären och köpa ett nytt våffeljärn, något som vi också behövt en längre tid. Och när jag är på väg till kassan, se vad som mer eller mindre blockerar min väg. Drömgrillen!

Det blev till att snabbt ta ett foto och skicka det hem för beskådan, och svaret kom snabbt. Köp den! Det var bara ett litet problem som återstod. Hur i hela friden skulle jag få hem den? Jag fick tag i en av de som jobbar i butiken och hon kilade iväg till lagret och kom efter en stund tillbaka med en lapp med siffror och ett måttband. En snabb sväng ut till bilen och konstaterade snabbt att det inte skulle finnas några möjligheter att få in denna koloss i bilen och få den hem.

Så, in i affären igen och där gick jag runt guds gåva till en grillkung. Tekniker som jag är i grunden, plockade jag isär alla delar i mitt huvud. Mätte massor av olika saker och kom fram till att de enskilda delarna skulle nog få plats, och beslutade att slå till och köpa underverket

Som sagt, lådan var för att uttrycka det milt, enorm. Men det blev till att plocka isär allt och stuva in delarna i bagaget och baksätet och allt kom in och hemåt det bar. Väl hemma så blev det till att bära in allt i köket och där påbörjades monteringen. Och det tog sin lilla stund innan allt kom på plats. Men tillslut så stod det en nästan färdig Weber Preformer Premium 57 cm på köksgolvet, och det enda som saknade var bänkskivan som skulle läggas på plats.

Trots att man betalar massor av pengar, köper en kvalitetsgrill så kan det gå åt skogen. är jag väl hade lagt på skivan så hittar jag en spricka i själva skivan. Och det var inte en lite spricka som man enkelt kan putsa bort, utan hela kanten var spräckt nästan en meter. Så det blev till att reklamera detta via telefon, så om en vecka kommer det en ny hel skiva, men ändå. Lite surt var det.

Fast olika löften flög omkring bland familj och grannar, att jag skulle vänta med att använda den nya vännen, så orkade jag bara hålla detta löfte i ca 48 timmar innan suget blev för stort och grillen fylldes med grillbriketter och tändes. Och gissa vad som sedan lades på grillgallret? Kycklingfilé naturligtvis.

20 dec

Skillnad på julbord och julbord

Nu är det juletider och därmed börjar julborden avverkas i snabb takt. I år fick jag till och med tid att gå på jobbets julbord i Stockholm som jag blev förhindrad att gå på förra året. En skylift och en mobilkran i snö och minusgrader lockade tydligen mer än värmen i en restaurang.

Jobbets julbord, om man nu ska börja med det, serverades på Gröna Stugan i Sundbyberg. Allt var jättevackert när man kom dit. 20 cm nysnö, vackra omgivningar och glögg serverades i en liten paviljong. Riktig julstämning alltså. Tyvärr höll väl maten inte samma klass som vädret. Gröna stugan valde och server ett ganska fattigt julbord. Några sillsorter som smakade mer eller mindre samma. Många tallrikar var tomma och resten var oproffsigt upplagt. Det verkade som de i köket mest ville hem så fort som möjligt.

Nu var att Gröna stugan var mer eller mindre fullsatt. Och därför kanske man ska ha överinseende med att serveringspersonalen knappast var vid vårt bord överdrivet mycket under kvällen. Kanske är kvalitén lägre i huvudstaden på dess julbord, men detta julbord blev jag inte imponerad av, faktum är att det var ett av de sämsta julbord jag någonsin ätit, och det är svårt att resonera bort.

En helt annan klass serverades några dagar senare. Denna gång besökte jag och familjen tillsammans med några vänner NH5 i Lysekil. Detta var faktiskt första gången som jag betalat ett julbord ur egen ficka. För normalt räcker det med det som jobbet brukar bjuda på. Sen kommer själva julen och efter den tiden vill man inte vare sig tänka eller se julmat på länge.

Hur var då julmaten på Norra hamnen 5? Om jag skrev ner julbordet på Gröna stugan ordentligt så var detta precis tvärt om. Allt var mer eller mindre perfekt. De kalla rätterna var extremt vällagade. Allt fylldes på kontinuerligt. Inget fick bli tomt och allt, förutom några få undantag smakade underbart. Min personliga favorit var hemlagade fiskbullar i en skaldjurssås. Helt underbart. Lokalerna var även de riktigt trevliga med en varm brasa som brann hela kvällen.

Så, slutsatsen är denna. Undvik för allt i värden att lägga pengar på ett julbord i Sundbybergs Gröna stuga. Satsa hellre på Norra hamnen 5. Om man får maximal valuta för pengarna när man äter på NH5 kanske är lite tveksamt, men 495.- per person gjorde inte allt för ont att betala, för så bra var maten.

Det bästa med Gröna stugan i Sundbyberg var utsidan som låg inbäddad i mjuk snö

En snyggt upplagd tallrik tillhörande min dotter Elina

Sill, lax och annan fisk i mängd serveras i Lysekil

Skaldjur i mängder serveras på ett julbord på västkusten

Skaldjur i mängder ska serveras på ett julbord på västkusten

16 dec

Julmarknad

Även i år blev det en julmarknad i Lysekil. De som hade hoppats att snön som föll tidigare skulle ligga kvar hade till en del rätt, men kylan hade mildrats betydligt.

Under de senaste veckorna har det varit riktigt kallt. Minus 10-12 grader mer eller mindre hela tiden. Ett tunt snötäcke låg fram till igår, då himlen öppnades och allt var riktigt vitt med kanske 10 cm blötsnö överallt. Tyvärr övergick detta vintervykort i regn och idag var temperaturen några grader över nollan och det mesta var blött och eländigt. Men har man satt ett datum för en julmarknad så är det hugget i sten.

Till oss som har det svårt att få till vad man ska ger till sin älskade, så hade Birgittas shop, Lysekil ett tips

Inne på Birgittas shop var det julpyntat. Halmslöjd med röda band.

Mycket folk var ute och handlade lotter, drack glögg och åt varm korv. barnen fick naturligtvis sitt. Jag kommer själv ihåg när jag stod där med fiskespöt och väntade förväntansfullt på en påse godis på 60 talet, och det jag såg själv så var det samma förväntningar som barnen hade även idag.

Inomhus hade handlarna gjort fint och halmslöjden var upphängd överallt. Ljusslingorna blinkade fint och det var riktigt kul att se alla sakta vandra omkring och enbart njuta. 8 dagar kvar till julafton kanske hjälpte till

[nggallery id=111]

10 dec

Julen kommer söderifrån

I veckan som gick fick man en liten försmak på hur julen kan se ut. Hemmavid har det kommit lite snö och granen på torget är tänd och vacker. Men nere i Europa är allt lite mer.

Veckan tillbringades till en del lite söder om München i Tyskland. Ett antal möten skulle dras igenom med kollegorna och dagen började tidigt. Som tur var så hade jag tidigare bestämt mig för att sova över i Göteborg och på det sättet spara 1,5 timmar i restid, men klockan ringde ändå 05.00. frukost var inte att tänka på men en kille i köket förbarmade sig över mig med en mugg nybryggt kaffe.

Dagen innan hade Arlanda i Stockholm mer eller mindre varit helt stängd, och lit orolig var man för hur planen skulle lyfta från Göteborg. men denna oro visade sig helt obefogad, i alla fall vad beträffar just Göteborg. Efter att mer eller mindre sprungit genom Kastrup i Köpenhamn och letat efter gaten så visade det sig att alla flyg söderut var minst en timme försenade. Snö i Tyskland var förklaringen, och det var bara att sätta sig till rätta i fåtöljen och vänta.

Till slut så kom man iväg och denna gång bjöds det på den första julklappen. Lufthansa hade bytt ut sina normalt så envisa papplådor där de förvarar sina torra brödbitar, smörpaket och skinka. Idag var det en broderad liten påse innehållande en apelsin och en macka tillsammans med lite choklad som bjöds runt i kabinen. Riktigt gulligt. men avsaknaden av frukost börjar göra sig märkbar, men dämpade lite av de små smakbitarna på flyget.

Istället för den enkla papplådan som man ska försöka bryta upp för att få i sig sin smörgås hade Lufthansa ett lite mer julaktigt alternativ på förpackningen

Resan gick bra. Ingen stress direkt utan man hade gott om tid på sig då kollegan skulle dyka upp först efter en timme fast mitt plan var försenat, så det var bara iväg till första bästa restaurang och få något att äta. Och det som man lyckades beställa på sin inte helt fantastiska Tyska blev detta. En ordentlig brunch, tysk stil.

Erdinger Sportsbar, Munich airport

Efter att gått upp klockan 5 på morgonen utan frukost så satt det ganska bra med en brunch på Münchens flygplats

Dagen gick och blev till kväll. Allt arbete och alla möten gick över förväntan och vi var väldigt effektiva så runt 18.30 bra det iväg till en lokal restaurang, Schweinswirt. Det som serverades i dessa gamla lokaler, som för övrigt ser ut som ett normalt ölhall i Bayern, var fläsk i alla dess former. Själv fick jag in knaperstekta fläsklägg från spädgris serverade med någon typ av potatiskaka som närmast skulle kunna liknas vid en version av kroppkakor. Sallad fick vi naturligtvis och allt smakade riktigt bra.

Tre små rätter som inte var så små. Här serveras knaperstekt fläsklägg från spädgris, någon typ av potatisbullar och en riktig bra sallad

Efter att vi ätit gott så blev det gas för dessert, och min lokale kollega hjälpt till att beställa. Och gissa om man blev förvånad vad som kom in. Munkar med äpplen glass, grädde och frukt kanske inte låter så ovanligt, men sätet det kom in på var annorlunda. Hela härligheten var snyggt och prydligt upplagt på en vanlig sopskyffel. Undra vad man skulle säga om denna servering hemmavid i Svedala?

Det är inte varje dag man får en riktigt bra dessert serverad på en vanlig sopskyffel. men någon gång ska väl vara den första.

Klockan 21.30 blev det dags att ta farväl till både mat, Weissbeer och kollegor och checka in på hotellet. Och även det hade bra klass. ha en trevlig kväll allihop för här somnade jag gott och vaknade som en ny människa kvart i sju nästa morgon.

Hotellrummet i Regensburg

04 dec

Det blir värre och värre

Som vanligt när det gäller julen som snart är i antågande kommer det alltid upp massor av filmer från framförallt varmare länder där de visar hur de spökar ut sina hus med mängder av lampor. Under årens lopp så har jag på olika hemsidor lagt upp några av de bästa och i år blir det en också.

Så varför inte välja en av årets riktiga monsterhits från Korea, Här är det kille från Australien som lägger ner hela sin själ på att få till det. Kanske inget att satsa på i Sverige, där rena vita ljus dominerar i de flesta fönstren och klä hela fasaden med blinkande ljus fortfarande är ganska ovanligt.

02 dec

Snökanonen

Efter att tittat på nyheterna de senaste dagarna kommer man ihåg ett order som meteorologerna använder. Snökanonen. En snökanon bildas när väldigt kall luft drar fram över öppet vatten. Vattnet dunstar av och när väl denna fuktiga luft når land igen släpps all denna fuktighet i form av snö.

I helgen blev det till att åka till Mariestad och hjälpa svärföräldrarna med lite snickerier. Det skulle upp lite hyllor och lampor i deras nya lägenhet. Så tidigt på lördag morgon drar vi i väg från ett kallt Lysekil, men det är i övrigt bra väder. När vi kommit dryg halvvägs så kommer snön. Och det är inga små mängder som dalar ner från himlen. I och med att vi åker söder om Vänern, och det blåser ganska kraftiga nordliga vindar, med en temperatur på 5-6 grader under fryspunkten så är det en av dessa kanoner vi råkat ut för.

I Lidköping är det mer eller mindre kaos. 50-60 cm snö och det är i bästa fall två spår man kan köra i. Och ut på stora vägen är det inte mycket bättre. Med 10 km innan vi är framme så är det som att dra ett streck på vägen för efter detta så är det ingen snö alls.

Dessa snökanoner har man sett under många år nu, men att det kommer ner så extrema mängder på så kort tid var en ny upplevelse. Med riktigt bra vinterdäck och en varm bil så blev man i alla fall aldrig stressad eller orolig. Det fick ta den tid det tar att komma fram.

Tyvärr var detta en helg då man inte tog med sig den stora kameran. Så alla bilder är tagna med mobilen, så kvalitén kanske inte är den bästa.

Snökanon över Vänern håller på att bildas

Snökanoner håller på att bildas över Vänern. Här är det gästhamnen i Mariestad

När väl snökanonen drar in blir det vitt på Skaraborgs fält

Snön driver över Skaraborgs fält. Mängder med snö kommer ner på kort tid.

Att köra bil på E20 i snöstorm är intressant

Att köra bil på E20 genom Skaraborg är ingen upplevelse jag gärna gör igen om jag inte måste. Framförallt inte om man möter snöplogen.

Men efter ovädret kommer solen fram igen. Minus 12 grader och enormt vackert. Bilden tagen i Filsbäck utanför Lidköping

24 nov

Julstämningen vill inte riktigt infinna sig

I dag smygstartade julen lite smått. Handlarna i stan drog igång med sina aktiviteter och lovade rabatter och fina priser till alla som handlade. Alla butiker håller lite extraöppet, och det blev fullt med folk på gator och torg.

Än är det dock ingen julstämning i sikte fast en del affärer ansträngde sig lite extra med marschaller och ljus utanför ingångarna. Men november är grå och temperaturen ligger långt upp på plussidan. Lite minusgrader, lite snö och tända julprydnader kanske skulle fixa till den stämning jag letar efter. Men idag blev det en vanlig grå lördag i slutet av november, inget mer.

[nggallery id=110]

24 nov

Visst är det kallt ute, men ändå…

Novembermörkret breder ut sig över Lysekil, och folk går omkring och huttrar. Det har inte varit många nätter med minusgrader än, men det gråmulna vädret biter sig igenom jackor och vantar. Staden denna lördag har så smått börjat med jultema, och alla affärer är öppna lite längre, allt för att få fram lite impulsköp av alla som strosar omkring på gatorna.

När man står utan för en av affärerna, tålmodigt väntande på sin fru så kommer detta fram mellan ett par bilar. Visserligen är det kallt, men detta är väl ändå att ta i.

11 nov

Tema – Stadsvyer

Helgen var vigd åt dotterns fotoutmaning som denna gång heter Stadsvyer. Vad är då inte mer lämpligt att åka en sväng ner till Göteborg och få lite kvalitetstid med det mellersta barnet, dagen innan frun i huset kommer hem. Skor och vinterjacka inhandlades innan vi tog fram kameran och letade efter motiv. Denna gång hade dottern en mycket mera klar bild av vad som skulle avbildas. En lång gång så man får fram ett djup i bilden, var kravet, och visst hittades lite motiv åt det önskade hållet.

Men man ska ändå inte överdriva hennes entusiasm över fotograferandet. Hon gör det, ibland riktigt bra, men penna och papper är mer hennes grej.

[nggallery id=109]

09 nov

Hon är omvänd

Äntligen lyckades jag omvända min äldsta dotter Elina aka Sawa till att ta kameran och gå ut och plåta lite.

Helt enkelt var det inte och jag ska nog inte ta åt mig hela äran, för hon har ett fotoprojekt i skolan där de under höstlovet hade fått ordet ”BIL” som hemläxa. Hon drog på uppgiften i det längsta, för att på söndagen, den sista möjliga dagen gå ut på parkeringen. Objektet blev min lilla Volvo som jag har som firmabil, och faktum är att hon hittade många detaljer som man alltid tar som självklara och aldrig ser normalt. Detta med alla linjer som finns på en bil är naturligtvis ingen tillfällighet. Många bildesigners sliter sitt hår att få linjerna se spännande ut och har som slutgiltigt mål att få helheten att bli en enda homogen enhet.

I och med att den stora kameran är på resa till Spanien så använde vi den lilla, en Canon 400d med ett 60mm macro för att ta bilderna. Och resultatet blev riktigt bra. Alla bilder finns publicerade på hennes blogg.

Närbild på Volvons antenn (c) Sawa

Vattendroppar på bakljusen (c) Sawa

Närbild på instrumentpanelen (c) Sawa

02 nov

Säkeheten först

Som många nog vet så snurrar jag omkring en hel del och flyget är naturligtvis en riktigt bra transportform när man ska lite längre bort. Och under alla gånger man flyger så kommer den sedvanliga säkerhetsinstruktionen innan planet ska lyfta. Den kan vara väldigt personlig som den gången jag åkte ett litet propellerplan och vi bara var tre personer ombord. Alla fick sätta sig mitt i planet på grund av stabiliteten annars kunde äventyras, till de större planen som har sitt egna videosystem som visar hela showen på bildskärmar.

Tyvärr är man kanske lite okoncentrerad på vad som sägs på alla dessa genomgångar. Jag tittar hellre i en tidning eller på datorn, men om det hade hänt lite mer på genomgången så kanske…

Air New Zeeland har i all fall dragit sitt stå till stacken och gjort något annorlunda.

31 okt

Hur var det nu hon sa…

Just nu är man ute på djup vatten. Man kanske skulle lyssnat lite mer vad kära frun predikade i tvättstuga.

Jag är en tekniker och att sköta en simpel tvättmaskin kan väl inte vara så svårt tänkte redaktören där han stod upp till knäna med smutstvätt. Sagt och gjort tvättas ska det. Sedan tar man en snabb titt på ett gigantiskt vred med massa konstig text samt några knappar. Gubben trycker febrilt på det mesta och och det börjar lysa, blinka och låta lite överallt.

Hur var det nu hon sa, frun alltså, allt skulle tvättas i 90 grader eller skulle inget tvättas i 95 grader. Tvätten ska väl bli ren så ju varmare desto bättre resonerar teknikern. Sen var det där med sortering som fruga tycker är så viktigt. Färgade plagg för sig dundrade hon in i skallen, det kommer jag ihåg. Men svart är en färg, och om jag inte kommer ihåg fel från fysiklektionerna i högstadiet är vitt en kombination av alla färger, så varför krångla till denna del också.

Så beslutet är taget, alla färgade plagg, från vitt till svart och allt däremellan på 95 grader, det borde göra susen.

Frugan kommer bli så stolt över sin gubbe!

27 okt

Gräsänkling – inga problem för en riktig man

Då har det alltså hänt, redaktör´n har blivit gräsänkling för två veckor. Ja, nästan i alla fall för äldsta dottern är hemma, men henne brukar man inte se så mycket av i vanliga fall. De två andra damerna har lämnat oss i sticket och dragit två veckor till södra Spanien där lilltjejen ska vara på rehab med massor av träning och vård.

Problem uppkom nästan direkt. Förutom att man inte vaknade förrän vi halv tio på förmiddagen, vilket normalt aldrig händer, så undrade man lite vad som skulle bjudas på middag denna lördag. För självklart skulle en man som jag kunna fixa till det. In i frysen där alla matlådor står, och med fasa upptäckte jag att frun i huset inte fixat någon mat alla till de två kvarvarande fommarna. Frysen gapade tom! Men som jag sa, det ska inte vara några problem för en riktig karl att fixa till en exklusiv, underbar och njutbar middag på nolltid.

Sagt och gjort. Färden styrdes till den närmaste livsmedelsaffären, och ingredienser inhandlades till gourmetmåltiden. Valet var svårt med tanke på utbudet, för när man är ensam hemma med äldsta dottern vill man ju imponera lite, och faktiskt tror jag att jag lyckades ordentligt. När hon väl kom ner från hennes egna borg en trapp upp, kom det inte ett ljud över hennes läppar när hon såg vad jag dukat upp på tallriken. Hon var alltså mållös och det tolkar jag som ett riktigt positivt betyg.

Om jag ska vara ärlig så bommade jag lite grand, för en vi fin duk hade höjt upp middagen ordentligt, kanske till oanade höjder, men det får bli i morgon istället då jag har mer planer på att imponera på min dotter med mina imponerande kökskunskaper.

22 okt

Kemijobb

Det är inte lätt att vara fin får jag erfara. Med inte så lite ironi, så anser jag mig själv vara guds gåva till världen, men för henne jag delar katten med, det vill säga frun i huset, är det lite värre. För nu när det börjar bli lite mörkt ute så får man höra lite titt som tätt om hur mörkt hennes hår är och hur bra hon skulle må om hon fick lite ljusare nyans i det, alltså håret.

För redaktör´n var det längesedan han gjorde mer med håret än tvätta det med någorlunda jämna intervaller, men man ska erkänna att på 80-talet var man ganska utstuderad i sin frisyr, med konstiga färger och klippningar, men den tiden är sedan länge förbi. Så när han förvånat hör frun i huset säga att det nu nog är dags för att bli lite ljusare har han ingen susning om vad hon pratar om.

Att stå i en affär och diskutera vilken typ av färg, nyans och annat totalt ointressant är för redaktör´n en obehaglig upplevelse. Hur ska man bete sig när alla frågor haglar. Ska man vara totalt ointresserad eller lägga ner hela sin själ i produktvalet eller kanske köra en medelväg och hålla med om allt hon säger och hoppas på det bästa?

Nu är det i alla fall gjort. Håret på frugan är blekt i slingor och resultatet blev exakt som hon tänkt sig det.Efter att hennes syster stått och petat små hårtofsar genom en liten vacker plastmössa påbörjades en illaluktande sittning med handskar och skyddskläder som efterhand gjorde att det började det fräsa ordentligt. Hur man nu kan utsätta sig för denna kemibehandling är för mig ytterst förvånande, men som uttrycket säger, ska man vara fin…

Och på frågan om det ser bra ut, så måste redaktören hålla med, men i ärlighetens namn så är väl skillnaden inte extremt stor, men de vågar man nog inte säga högt, för familjefriden skull.

20 okt

Nu är man seg

Nu är man riktigt seg. Efter att hjälpt svärföräldrarna att flytta från sitt hus där de bott i 30 år till en hyfsat stor 3-rummare är det kanske inte så konstigt.

Dagen började med att svågern kom med en skåpbil, och sen började bärandet. Låda efter låda, soffor, stolar och bord allt i en salig blandning. Och vilka mängder de samlat på sig! Allt ska in i deras nya lägenhet och deras timing är inte riktigt perfekt, för när redaktör´n stegar in i den nya bostaden är köket helt utblåst och badrummet under renovering. Så allt flyttgods får samlas i två rum som snabbt blir belamrade mer eller mindre upp till tak.

För att göra allt lite mer besvärligt så var inte vädrets makter på flyttkarlarnas sida, för ett lätt regn i början av dagen övergår sakta men väldigt säkert till ett rent hällregn.

Nu är redaktören riktigt sliten. Armen och knät värker och ryggen är trött. Svärföräldrarna är också duktigt trötta, men med tanke på hur lägenheten ser ut och möjligheten att laga mat eller gå på toaletten inte är möjlig just nu, så misstänker jag att de kommer att vara ännu mer slitna imorgon bitti när börjar vi om igen, fast kanske inte lika frenetiskt.

Det gamla vardagsrummet, tömt och klart

Fram och tillbaka. Många saker ska få en ny plats att vara

Det nya vardagsrummet – Katastrofläge

Ett rum som snart ska bli till ett nytt kök

19 okt

Än är det inte försent

Som alla numer vet gillar jag att ta med mig kameran ut och leka lite. Yngsta dottern är också intresserad av samma sak, medan min äldsta dotter inte har detta intresse, men i och med att hon går estet-programmet och måste följa en kursplan, så kommer ämnet fotografisk bild upp på tapeten.

Elina tycker inte om kameror. de är tekniska och krångliga. De är tunga och man behöver kunna en del om hur allt fungerar. Bilderna ska ut från minneskortet in i en dator och behandlas där. All är så krångligt tycker hon. Men hon gjorde det ändå.

Till min förvåning så ställde alla elever som jobbar med bild på gymnasiet ut sina bilder en eftermiddag denna veckan. Och jag blev förvånad att faktiskt se en hel del riktigt bra bilder. Kanske kommer hon låna kameran lite mer nu, men jag är tveksam. Papper och penna är tillräckligt för henne.

13 okt

Kloning

Tänkte ta och berätta lite om hur jag arbetar med mina bilder. Nedanför ser ni ett par bilder som är mer eller mindre identiska. Båda bilderna är sammanfogade till en liten panorama av samma fyra originalbilder och hela vyn är fotograferad på en bergsknalle på Söder Mälarstand i Stockholm och vyn, som de flesta känner igen, är Riddarfjärden med stadshuset.

De fyra orginalbilderna

Att sammanfoga bilder på detta sätt är en ganska enkel procedur med dagens programvaror. De gör det automatiskt och det enda du behöver göra är att trycka på en knapp. Och resultatet låter inte vänta på sig, snygg sammansatta till en enda bild. Det enda man behöver göra är att beskära bilden så man får bort mer eller mindre hela förgrunden, för jag vill endast ha en vattenspegel.

Panoraman genererad och beskuren, ser bra ut, men kan bli bättre (klicka på bilden för stort format)

Konsten att ta panoramana är att vara extremt noggrann i sina förberedelser. Kameran är inställd med alla inställningar på manuell mode. Ljus och bländare låser jag fast och ISO värdet likaså. Den behöver man ett stativ. Själv har jag ett gammalt begagnat, extremt stabilt och lika tungt, stativ som fungerar utmärkt. Allt måste riggas så att kameran är så rak som det överhuvudtaget får, så den virtuella horisonten på kameran tillsammans med alla vattenpass som är monterade på stativet kommer till god hjälp. Sen är det para att panorera och ta bilderna från vänster till höger med ca 1/3 överlappning. Som ni ser så gjorde både jag och programvaran ett hyfsat jobb. Men det är lite saker på bilden som stör mig.

I nederkanten av bilden finns lite torn och buskar som inte tillför bilden något. Likaså finns det ett snett streck efter en wire till en mobiltelefonmast på vänsterkanten. Dessa tycker jag ska bort och det gå ganska enkelt att fixa till. Med kloningsverktyget tar man en kopia av en bit av bilden bredvid det du vill ta bort och sen kopierar man helt enkelt över denna del över buskar eller torn. Med en extrem noggrann inspektion kan man kanske se detta om man jämför dessa två bilder, men om man bara sett den redigerade bilden hade man aldrig upptäckt att bilden faktiskt är manipulerad.

Slutresultatet efter att klon verktyget använts (klicka på bilden för att sen den i stort format)

Vilken av bilderna som ger den bästa upplevelsen är upp till er att bedöma. Kommentera gärna detta inlägg.

11 okt

Natt i Stockholm

Tillsammans med min kompis i Stockholm, Ermanno, har vi snackat länge nu att ta en kvällstour med kamerorna runt i Stockholm. Veckan senast jag var i huvudstaden bestämde vi att det skulle bli av och Ermanno hade spanat ut ett par ställen som kanske kunde fungera. Med fyra dagar i staden så gick den ena kvällen efter den andra och först på torsdagen så kom vi iväg.

Hans research var 100% , för vi blev fast på bergknallen i flera timmar och bara plåtade över riddarfjärden och stadshuset. Till och med en användbar panoramabild blev det också, och den kommer så småningom upp på sidan den med.

Tack Mano för en riktigt underbar kväll, fast det blev ordentligt kallt på slutet. Detta gör vi om nästa gång jag kikar förbi, men då på någon annan plats.

Stockholms stadshus

12 sep

Före & efter

Här kommer en bild som jag gärna skulle vilja prata om en stund. Det är en av mina bättre bilder någonsin men som alla ser så har den redigerats en hel del innan jag fick det resultat jag tänkt mig
Varför har jag då fixat och trixat med bilden?

För mig är det helt och hållet en fråga om hur känslan var när jag tog kortet. Var jag glad eller ledsen, hungrig eller mätt, Var det mörkt eller soligt och alla andra faktorer. I detta fall gick jag innan i dels på mindre gator och dels stora torg. Mina ögon var lite bländade och när jag kommer in till denna gränd så var den väldigt mörk, fuktig och mustig. Men kameran registrerade inte känslan utan bara dess krassa verklighet fast jag hade ställt in alla värden så att bilden förhoppningsvis skulle bli bra.

Så efter all redigering fick jag tillslut en en bild som motsvarar känslan jag hade när jag fick se den lilla flickan sittande på trappen läsande en bok. Rätt eller fel det kan man diskutera i evighet, men detta är min verklighet. För mer bilder längre ner i bloggen är också manipulerade. Bilden på Colosseum och hösten på västkusten ser inte ut på det sätt de publiceras på här på hemsidan. men den känsla jag hade när bilden togs har överförts till mig i efterhand och jag anser att jag är mest ärlig mot mig själv och andra genom att ändra bilden på detta sätt.

Nu är detta ingen ny fråga som uppkommit. De kända fotokonstnärerna har i över 100 år manipulerat ljuset när de kopierat bilderna i sina mörkrum. De riktar mer eller mindre ljus på vissa delar av bilden för att få fram sin känsla. Dessa fotografer kallas konstnärer. vad är skillnaden?

12 sep

Flickan i trappan

Det är inte varje dag man får en fullträff med kameran, men här tror jag att jag fått till den bästa bilden jag hittills tagit.

11 sep

Höst på kusten

Behövs kanske inte mer förklaring än rubriken. När klipporna och havet antar mer eller mindre samma gråa nyans, då vet man att hösten anlänt

08 sep

Ruiner i motljus

Mycket slit med en efterbearbetning i ett redigeringsprogram gör att man kan få upp motivet rejält. Här är Colosseum i en lite annorlunda vinkel. Personligen tycker jag att det blir ganska bra.

07 sep

Bröllop i rasande takt

Rom var som jag beskrivit tidigare en fantastiskt plats att turista på. Många monument, kanske för många ruiner att titta på och mängder med folk. Till alla folksamlingar bidrog ett kanske mindre troligt sällskap nämligen brudpar.

Utanför Colosseum fanns det en ganska stor stubbe efter ett olivträd som sågats ner för länge sedan. Denna hade upptäckts av fotografer som använde den till att få upp en väntande brud på och sedan ta bröllopsbilder med just Colosseum som bakgrund. Idén är briljant om det inte var så att brudparen mer eller mindre stod på kö för att använda just denna lilla stubbe.

Under den tid redaktör´n var där så var den säkert 10 olika brudpar som fick sina minnen förevigade framför Colosseum. Och under hela weekenden såg man många fler. Tråkiga kort om alla ska vara på samma ställe.

04 sep

Den eviga staden

När man beställde en weekendresa för många månader sedan undrade man lite om den Svenska sommaren skulle bli bra och om en resa till Rom i månadsskiftet augusti-september skulle regna bort. Inget blev som man tänkt sig. Sommaren blev kall och blåsig och Rom blev en underbar upplevelse.

Den weekendresan vi nu klarat av blev en succé. Massor av upplevelser, underbara reskamrater, underbar mat och mycket gott att dricka. Höjdpunkterna blev naturligtvis alla ruiner som t.ex Colosseum och Vatikanen, men även en söndagspromenad djupt inne i gränderna gjorde ett starkt intryck.

Mängder med folk gjorde det ibland att det var svårt att ta sig fram. Runt Spanska trappan och Fontana di Trevi var det packat och i Vatikanen var det obeskrivligt med folk. men går man lite åt sidan och letar lite så hittar man guldkorn lite överallt.

Kameran var med från morgon till kväll och många bilder blev det. De flesta är väl av den karaktären att man antingen måste varit där eller varit tillsammans med reskamraterna för att man ska förstå innehållet i bilden, eller få den rätta känslan. Men några fina bilder fick man fram från minneskorten.

Rom är inte sista gången man besöker, där är helt säkert, men och andra sidan Paris och London lockar en hel del de med.

[nggallery id=2]

28 aug

Mästerplockaren i kantarellskogen

Slit och släp är det livet handlar om. Under min uppväxt så var man mer eller mindre tvingad ut i skogen och bidra till vinterns försörjning. Hjortron och Lingon skulle plockar i stor mängd så att skafferiet fylldes upp innan vintern kom. Svamp var däremot en sort som jag aldrig plockade. Traditionellt så har det aldrig varit en stapelföda för mig under min uppväxt, men när jag blev äldre så lärde jag mig ganska snabbt att tycka om denna lilla läckra maträtt.

När man fyllt hela diskhon med ca 5 kg gula, fina och torra kantareller och sedan när man förväller dem så sprids en läcker lukt i hela huset som förvarnar om varma mackor med svampstuvning, kantarellrisotto och en fin köttbit med smörstekta kantareller senare i höst. För visst är det gott att fylla frysen med lite lyxmat.

Nu ska man kanske inte dra en historia om att det faktiskt är vår familj som plockat alla dessa kantareller. I år så har vi kommit fram till att alla våra säkra ställen i skogen är mer eller mindre skövlade, så det blev till att köpa lite av en bekant till en bekant. Och dessa kantareller var värda varje krona, det kan jag garantera. Så nu kan vi gå ut i skogen, hitta nya platser, utan att känna pressen att vi måste fylla frysen, för den frågan är redan löst.

23 aug

Västerbotten

Än en gång har man fått förmånen att resa lite runt omkring i landet.

Denna gång har man varit några dagar uppe i Norrland, Västerbotten för att vara exakt. Skellefteå var stället att utgå från, och med en hyrbil så drog man sig lite söderut och besökte både Umeå och Örnsköldsvik. När man väl var på väg tillbaka till flygplatsen så dök en vägskylt upp. Burträsk 30 km. Burträsk är där min favoritrost, västerbottenost tillverkas, så tillsammans med min kollega från Tyskland körde vi dit på dåliga vägar. Det var till och med ren grusväg ca en mil, men vad gjorde det.

Till slut kom vi fram till ostens hus och fick provsmaka läckerheterna, och efter lite letande hittade jag även boken som jag fick med ett recept i då Västerbottenost firade 100 år förra året.
Nu ska man ha klart för sig att själva ost-centret inte var stort och efter 10 minuter gick man ut igen. Var det värt att åka denna lilla extraväg för att komma dit? Knappast, men nu har man i alla fall varit där och sett sitt recept på den rätta platsen.

17 aug

Ryck upp dig

Om du läser den här bloggen, är chansen ca 99% som du gillar (på någon nivå) fotografering.

Detta inlägg är tänkt att hjälpa dig att verkligen njuta fotografering. Den är baserad på mina egna iakttagelser och åsikter, så känn dig fri att ta till dig mina små råd eller förkasta dem helt och hållet. Kanske kommer det att hjälpa någon, jag hoppas det. Här är några tips för att verkligen njuta fotografering.

Få ur röven ur soffan och gå ut och plåta. Det finns bokstavligen hundratusentals möjliga saker som kan hålla dig kvar på soffan. Om du inte har ett mycket intressant vardagsrum, ta kameran och använd den.
Fotografera är vad du älskar. Punkt. Slut på historien. Plåta Inte inte något som du inte gillar – eller något som någon annan säger åt dig att fotografera (såvida de inte betalar förstås). Plåta bara det som är viktigt för dig.
Sluta oroa dig för andra och fokusera på att vara dig själv. . Misstaget alltför många gör är att tro att de måste göra något ingen någonsin har gjort tidigare. Gå att ta bilder från ditt hjärta som representerar dina intressen och resten kommer att fungera.
Oroa dig inte över utrustningen. Gå och plåta med den utrustning du själv har oavsett om det är en mobiltelefon eller en systemkamera. Din passion, dina ögon och din önskan att berätta en historia med en kamera kommer att leda till mer tillfredsställelse än att ha en fin kamera. I själva verket kan det göra det ännu roligare om du medvetet begränsar din utrustning.
Ignorera latmasken. Oavsett vad du gör, hur bra du har det , finns det fortfarande någon som vill dra dig tillbaka till soffan. Det är vad du gör när du går ut med kameran som räknas. Titta inte för mycket på alla hemsidor som beskriver fantastiska platser som du aldrig kommer besöka, alla fantastiska bilder som du aldrig får möjligheten att ta. Din egen gata är minst lika intressant att dokumentera med din kamera.
Ta bilder i alla tänkbara miljöer, t.ex inne i stan, i varuhus, på personer, i skogen, djur, kort sagt allt du kommer åt. Med tiden kommer du hitta just ditt favoritområde och utveckla din egen stil. Och det är bara du som kan avgöra vad du gillar att plåta, ingen annan.
Ta kritik för vad det är. En möjlighet att utvecklas, inget annat.

16 aug

Den stora vita…

När man åkte hem från jobbet idag så tittade man ut mot sjön, som man brukar göra varje dag och helt plötsligt ser man inget. Ja, i alla fall att något saknas. den stora vita färjan var borta från sin kajplats där den legat snart ett år. Nu hade den inte gett sig av så långt ut för den låg kanske 100 meter från kajen med en bogserbåt vid sin sida. Skulle detta bli den stora dagen när hamnen blir fri från detta stora åbäke.
När man drog ut med kameran för att föreviga detta ögonblick blev man lite besviken. För färjan hade bara vänt 180 grader och var på väg in till kaj igen. fast ser man på detta lite från den ljusa sidan, så långt har inte färjan åkt på mycket länge och kanske, kanske ska den iväg snart och detta bara var ett test för att se om motorerna fortfarande snurrade.

10 aug

Gratis är gott

Under segelvecka brukar huvudsponsorerna för evenemanget bjuda på några gratiskonserter. I år blev det Sten & Stanley och Thomas Di leva som framträdde.
Nu är dansbandsmusiken inte riktigt min favorit så den konserten avstod jag enkelt, men Dileva var jag nyfiken på. Konserten var runt timmen lång och kördes på i bra fart. Gamla kända låtar blandas med nyare och i det stora hela var det väldigt sevärt. Minuspoäng blev det dock för Di Levas småfnittrande långa stunder när han körde sina monologer.

[nggallery id=3]

09 aug

Segling, en ny sport att fotografera

Då har man provat på en ny sport att fotografera, det vill säga segling och fast det var vackert väder och man inte behövde oroa sig för under exponerade bilder så var det inte helt enkelt.
Men det var inte utan problem som man skulle ta sina första seglarbilder.

Motljus och en vass sol ställde till det. Sedan har man avståndet att tänka på. Båtarna är helt enkelt för långt bort för att riktigt kunna se vad som händer på båten, så det blev till att ta ett gäng med bilder och hålla tummarna. Helt klart är det att detta är en materialsport, och då tänker jag inte bara på båtarna utan även för fotografen, som behöver ett 300-400mm objektiv minst för att skildra intensiteten i tävlingen, eller lura in sig på en av följebåtarna, vilket det nu är som är enklast att fixa.

Lysekil Women´s Match seglas i Lysekil och är en världscuptävlingen i matchracing för damer. Mer eller mindre hela världseliten är här och seglar om förstaplatsen i tävlingen. Matchracing är en ganska lättförståeliga form av kappsegling säger de som anordnar tävlingen, och visst, man kommer båtarna ganska nära när man sitter uppe på berget. Bara två båtar att hålla ordning på och den som är först i mål vinner. Enkelt man tycka, men när man står på stranden och ser vad som händer är inte allt så klart och tydligt.

Tävlingsbåtarna, som för övrigt är helt identiska och tilldelas en besättning i varje race. Båttypen som är en DS37 Match Racer är drygt 12 meter lång och har en besättning av 6 tjejer gör allt för att få motståndaren i så dålig vind de bara kan och själv skaffa sig fördelar. Och fort går det också, för vändningarna och manövrarna är många.

Mängder med folk som njuter av tävlingarna och de intressanta dueller ute på vattnet ger seglarveckan i Lysekil ett högt betyg

[nggallery id=5]