2014 – kaprifolblogg.se

28 dec

Trängsel i Paradiset

Denna höst har varit ganska eländig. Inte nog med att man fart omkring som en dåre i jobbet, så har det varit ett mer eller mindre jämngrått väder i flera månader. De få gånger som det varit fint så har jag antingen suttit på ett flyg någon stans eller instängd i ett mötesrum. Och när jag väl kommit hem och fått lite ledigt så har vädret knappast bjudit på en lust att gå ut och plåta något. Men på juldagen föll att på sin plats. 5 grader kallt, en strålande sol, och man var ledig.

Jag och frugan tog oss ut på Stångehuvud, vårt underbara naturreservat. Och det var helt klart andra som också upplevt hösten i gråskala, för hjälp vad folk det var ute och vandrade på klipporna. Men det var kanske inte så konstigt. Nästan helt vindstilla och snöfritt. Helt perfekt att bara njuta av naturen när den är som bäst.

Kameran fungerade som den skulle och man fick till och med några pratstunder med andra som också var ute och försökte föreviga denna vackra dag.

20 nov

Spara för eftervärlden

Gick i veckan och köpte mig ett litet ljusbord, det vill säga en platta som lyser.

Jag har haft en tanke att scanna alla mina negativ en gång för alla, och jag har funderat fram och tillbaka på hur man ska göra detta. Visst man kan köpa en scanner för 5000 spänn, men efter ha läst en hel del på olika forum på nätet, bestämde jag mig att fotografera av negativen med min gamla trotjänare till kamera, nämligen 7D´n

Varför jag valde denna kamera beror att jag har ett makroobjektiv till den och den passar bara till just den kameran. I detta fall spelar den nog ingen större roll, för kvaliten på själva fotona har väl lite övrigt att önska.

Sagt och gjort, jag skred till verket och började plåta ett enda negativ. Vilka inställningar ska man ha? Jag höftade och det såg väldigt mörkt ut så jag ändrade värdena och fick det lite ljusare. Det jag inte tänkte på var att det jag fotograferat var just ett negativ. När jag sedan inverterade allt i Photoshop blev det istället överexponerat.

Ok, det var väl bara att fortsätta, och till slut kom jag till en inställning som fungerar lite bättre i alla fall. Men om bilderna blir fina är väl rätt tveksamt. Det ligger ett dis av grön och blått över bilden. Så nästa försök, när jag bytt till nya glasögon, kommer att bli fortsatt experimenterande med själva fotograferandet. Sen tar konsten att manipulera i Photoshop vid, och det är en helt annan historia

Här är den bild jag fick fram efter att knäppt ungefär 10 bilder med olika inställningar. Inte så illa kan jag tycka. Bilden om någon är intresserad, är dottern Elina och hennes kusin Gustav för många år sedan. Gissar att det är midsommartid, för jordgubbstårtan står och väntar på ungarna.

15 nov

Äntligen, äntligen och igen, äntligen

Äntligen är inte ett för starkt ord i detta läge. Det har förvisso varit klart ett tag, men jag har helt enkelt inte fått tummen ur och plåta vårt nya fina badrum. För nytt och fint är det.

Frugan och jag satte oss i våras och började skissa på hur vårt slitna badrum skulle kunna se ut om vi renoverade det. Ett som var säkert var att badkaret skulle ut. Ett annat var att det skulle vara kaklat och klinkat med golvvärme. Sen var vi inte så säkra på resten. Vi åkte på lite utställningar bland annat i Göteborg och tittade runt lite, men hade väl egentligen ingen riktig plan.

Tyvärr blev det lite panik när allt skulle dra igång. Det blev till att snabbt sätta sig vid datorn tillsammans med kataloger och rita upp allt. Får det plats eller? Första försöket blev fel. Det fick inte plats, så plan B fick tas fram. Nästa steg var att snabbt som sjutton dra iväg till Munkedal och titta på kakel och klinker. Vi hittade ett och efter lite snack med personalen där kom vi fram till ett mönster som skulle kunna fungera tillsammans med allt det andra.

Sen dundrade hantverkarna in och började jobba. Tre veckor utan att kunna duscha hemma var inte helt optimalt, men det gick det med. Och för hantverkarna gick inget fel, förutom rörmokaren i stan som glömde bort att beställa våra prylar (2 gånger om). Gubbarna från Byggtjänst och Rylanders riktigt duktiga, och Nisse Roos, som installerade duschväggar och all inredning gjorde ett fantastiskt jobb.

Så här är det, vårt nya badrum!

14 nov

En blå tupp?

Den första dagen jag och Elina strosade runt i London i väntan på butikerna skulle öppna, passade vi på att gå omkring i små gränder. Inne i Soho finns massor av gator och hus som är underbara. I och med att det var tidigt på morgonen var gatorna nästan folktomma, och vädret var helt fantastiskt.

När vi knallat runt ett tag och passerat Picadilly Circus kom vi fram till Trafalgar Square och funderade mer än en gång på vad vi såg. Mitt i allt pampigt så stod det en blå tupp på ett fundament. På den andra sidan stod det man kunde förvänta sig, alltså en ryttare till häst som pekade sitt svärd framåt, men denna blåa tupp?

Nog om denna tupp, det går att läsa lite mer om varför den finns där, det är bara att söka lite på valfri sökmotor. Här kommer därför lite mer bilder från Soho.

Hela vitsen med att åka till London är naturligtvis att gå på pubar och dricka öl. Nu blev det inte så många depåstopp, för vi hade verkligen fullt upp i tre dagar, men några ställen besöktes . Fish & Chips beställdes naturligtvis också, men det var väl inte riktigt min grej. Jag har ätit bättre mat än denna friterade nationalrätt.

Varför inte leka lite med kameran. Ställ in den på ca 1 sekunds slutartid och tryck av. Zooma sedan in och effekten blir ganska cool. Eller så kan man gå riktigt nära en Affischhållare i Plexiglas och plåta. Annorlunda perspektiv.

13 nov

B&W

Som jag pratat om var vädret i London blandat, för vi var ju just i London. Temperaturen var dock fantastisk. runt 20 grader i slutet av oktober, gjorde att det nästan blev för varm, framförallt i tunnelbanan.

En dag var dock riktigt grå. Småregn mer eller mindre hela tiden, och då passar man naturligtvis på att ta lite bilder. Jag hade en ambition att ta bilder där molnen var lite mer dramatiska, men himlen var jämngrå så en provkarta från färgaffären. Men några bilder blev det dock.

China Town i centrala London.

Denna bild gillar jag skarpt. Lite gatufotografering är aldrig fel, och människorna i de trånga gränderna har alltid en historia att berätta. vad dessa ska göra vet jag inte.

Millenium Bridge i grådis.

Senaste gången jag såg denna bro var hemmavid på TV´n. Barnen satt och tittade på Harry Potter vill jag minnas, och bron blev totalförstörd. Tydligen har de bygg upp den igen. Denna bild är tagen med mycket filter monterade på kameran för att få till långa slutartider. Jag körde med stativ och slutartiden är 151 sekunder, alltså drygt 2 minuter. Gillar de små skiftningar i molnen, som kommer fram fast det med blotta ögat var en jämngrå himmel

St. Paul’s cathedral

Lite lek på fri hand. När vi gått över Millenium Bridge, så är det bara att fortsätta rakt fram till St. Pauls. En helt rrak gångväg utan bilar. Jag ställde in kameran på ca 1 sekunds slutartid, tryckte av och zoomade in och ut för att få till effekten. Rörelseoskärpan tillsammans med att man faktiskt kan se vad allt föreställer gillar jag.

London Eye

London Eye är ett känt inslag i stadsvyn. Alla bilder jag sett på detta pariserhjul har gett mig intrycket att det skulle vara större. Visst, det är nog det största hjul jag sett, men ändå, det kunde vara ännu större.

Här är kameran monterad på stativ och allt balanserar på en stenmur med Themsen rakt nedanför. Dottern var mycket nervös att allt skulle rasa er i vattnet. 90 sekunders slutartid behövdes för att få till effekten på hjulet

13 nov

Självisar

För ett par veckor sedan var jag tillsammans med min dotter iväg några dagar till London. Visste väl inte riktigt vad jag skulle förvänta mig, så resan planerades till stora delar an dotterns behov av att besöka olika museer och affärer tillsammans med de sedvanliga klassiska ställena som t.ex Big Ben, Tower bridge, Trefalgar square med mera.

Tänkte sammanfatta resan lite i några inlägg på bloggen, så ni får se vad som hände och ge min känsla av en storstad, för stort är det! Vi börjar med självisarna.

Delar av familjen Ohlson utanför Trefalgar Square.

Dag ett var en riktigt vacker dag, och denna dag ägnades åt att utforska så mycket av de centrala delarna som bara var möjligt. Tunnelbanan, fungerade bra, men var ganska ologisk provades på och kartor detaljstuderades.

Vi gick och gick och sedan gick vi lite till. Telefonen som automatiskt ställer om till rätt tidzon hade fått knäppen. Vi var nämligen inte helt säkra på om England ändrar till vintertid samtidigt som vi i övriga EU gör. Misstanken är inte helt ogrundad för de kör på fel sida vägen, man måste ha pass för att komma in i Landet och har fel kontakter i väggen.

Så min telefon visade exakt samma tid som hemma vilket innebar att vi gick ut en timme för tidigt och fick helt enkelt vänta på att affärer och annat skulle öppna. Så vi hade gått om tid att utforska Soho.

Helt plötsligt kom vi fram till Trafalgar Square, och efter det var det inte långt till Picadilly Circus. Nära och bra ligger alla kända ställen, så vi tog oss an att åka till några fler sevärdheter och klarade faktiskt av att se de mest kända byggnaderna på en enda dag.

Priset för denna dag fick Elina betala. Hennes fötter var helt förstörda. Inga skavsår dock, men hon var helt slut. Förstår inte vad det är med ungdomar dessa dagar. De tål inte mycket.

Pär och Elina framför Big Ben i London 2014
Farsan och dottern utanför Big Ben

Dag två sög! Och jag menar verkligen att den gjorde det. Lätt regn hela dagen och folk precis överallt. Fullt på tunnelbanan. Fullt på alla trottoarer. Fult i rulltrapporna. Och alla museer vi tänkte besöka hade enorma köer. Det var så mycket folk att under hela dagen gick det inte att promenera bredvid varandra. Lite tråkigt, men vi fick ihop allt ändå.

Museum nummer ett, Naturhistoriska Museumet, låg lite utanför centrala stan. Bara att komma av perrongen där tunnelbanan var en utmaning. För en gångs skull låg denna mer eller mindre på marknivå och det enda som hindrade oss att komma framåt var en trappa. Tyvärr var vi, som jag sa tidigare, inte helt ensamma att vara ute på upptäcktsfärd. Att ta sig fram till trappen, gå uppför den (kanske 20 trappsteg) och komma ut på gatan tog runt 15 minuter. Och då är sträckan kanske 100 meter totalt. Väl uppe så fick vi leta lite efter själva museumet, för skyltning var riktigt bristfällig, men vi hittade dit. Och vände direkt!

Köerna kom från två håll och var enorma. Det är naturligtvis svårt att uppskatta hur lång tid det skulle ta om vi valt att ställa oss i kön, men ett par timmar fick man nog räkna med.

Elina och Gubben utanför Buckingham Palace

Så det blev att gå tillbaka till stationen igen. Trängas i den neråtgående kön och ta ett tåg tillbaka till stan. Vi kom snabbt fram till att alla ställen som barnfamiljer tycker om inte var något för oss. Så därför gick färden till Tate Modern, ett museum för modern konst. Och där gick det att andas. Lite andra platser fick också besök av Lysekilsborna, och dagen blev ändå ganska lyckad. Bra mat, taskigt väder (vi hade dock rätta kläder) och fötterna på dottern var i lite bättre skick när vi till slut efter 12 timmar kom tillbaka till hotellet igen.

17 sep

Svårfångad stadsvy

Det är inte varje gång som man är ute och tar bilder som det strulade till sig så mycket som det gjorde igår kväll.

Igår kväll, så hade meteorologerna lovat svaga vinda och en klar stjärnhimmel. Jag hade även kontrollerat en liten tabell över hur månen går upp och ner, och denna kväll skulle den gå upp först klockan 23.37 på kvällen, och detta gjorde att jag stack iväg ner mot staden för att prova en ide jag värkt på ett tag nu.

Idén var att med hjälp av tonade filter dämpa allt störande ljus från det upplysta Lysekil och få in så mycket ljus som det bara gick från natthimlen. Och på detta sätt få fram vintergatan som skulle stiga upp över Skaftö och Lysekil utan att bli bländad av stadsljusen. Tanken var bra och jag började rigga upp kamera och stativ innan det blev helt mörkt.

Nu var det kanske närmare en timme kvar innan jag kunde börja fotografera på allvar, så det blev några provbilder över Lysekils skyline. Extremt vackert ljus när solen gått ner, och sedan var det bara att vänta.

Medan jag stod där och fibblade på kameran knappar, justerade filtret jag monterat kameran, så blir jag helt plötsligt bländad att ett par helljus från en bil som på något sätt åkt runt alla byggnader in på en grusstig och lyste upp både mig och kameran. Polisen hade anlänt.

Det var väl inga större problem, för jag kan se att det är någon som sett en skum figur i svart jacka stryka omkring firmorna och de misstänkte väl ett inbrottsförsök. Så det var bara att gå fram till polisbilen och förklara vad jag gjorde. Och det var ett trevligt samtal, som avlöpte utan några problem, och polisen fortsatte med sitt resten av kvällen.

När det väl blev tillräckligt mörkt, så kom nästa problem. Vintergatan som jag försökte fånga kräver en molnfri himmel. Tyvärr så började höga tunna moln driva in och de parkerade sig effektivt i syd-västlig riktning, just där vintergatan skulle framträda så fint. Och molnen blev fler och fler och klockan 21.30 bestämde jag mig för att mitt fotoprojekt inte går att genomföra, och packade ihop.

Det som var lite lustigt var den enorma skylten som jag tydligen missat när jag gick till fotoplatsen. Denna skylt dundrade fram att detta område var avspärrat hamnområde och det var strängt förbjudet att utan tillstånd vara på platsen. Jag har varit på samma plats många gånger tidigare, visserligen i dagsljus, men just denna skult har jag inte lagt märke till förut.

Så jag kanske hade tur i alla fall, för det skulle lika gärna kunna bli en resa in till Uddevalla i baksätet på en polisbil anklagad för terroristbrott.

14 sep

Renoveringen av ett badrum

Det börjar ta sig! Alltså renoveringen av badrummet.

Jag har varit borta hela veckan på jobb i huvudstaden, och lämnade mitt kära badrum i mer eller mindre kaos till resten av familjen. Visst det hade hänt en hel del innan jag åkte och snickaren, rörmokaren och elektrikern var mer eller mindre klara, och nu väntade vi bara på kakelkillen som skulle få upp ett halvt ton kakel på väggarna. Och vis av erfarenhet sedan tidigare, så litar man kanske inte riktigt på att allt bara ska fungera.

Man har ju sett skräckexempel t.ex på Tv där hantverkare inte riktigt lägger ner sin själ i jobbet. Golvet lutar åt fel håll, fusk med fuktspärrar och kakel som mer eller mindre ramlar ner och sen är det alltid en familj som står framför kameran i tårar som inte vet vart de ska ta vägen. Detta ville jag inte uppleva

Men varför oroa sig. Byggtjänst som jag anlitar för jobbet har skött sig perfekt. Alla olika hantverkare har avlöst varandra och dödtiden har varit minimal. Och jobbet de olika hantverkarna gjort är riktigt bra. Det är proffs som jobbat och det märks.

En annan sak som oroat mig lite är just kaklet och hur det sak upp på väggarna. Efter att tittat på olika mönster på firman, P&B Golv i Munkedal, där vi köpte det, och letat lite inspiration på nätet kom jag fram till en ide med blandat liggande och stående plattor på väggarna och med en pelare med stående mörkare plattor på ett par ställen.

Det borde fungera tänkte jag, och började rita upp mönstret i datorn. Byggfirman förstod hur det skulle se ut, likaså Arne som skulle sätta upp kaklet, men ändå, man är lite orolig om man tänkt fel och det skulle se ut som skit när man väl kom hem på fredagskvällen.

Och än en gång, varför oroa sig, det blev riktigt bra.

14 sep

Ta ett kort av ett kort

Till slut har den nu kommit, trycket av mitt foto på Vintergatan över Stångehuvud.

Jag tryckte upp min bild på Brooklyn bridge i kolossalformat, 120×80 cm och den bilden blev fantastisk. Jag har tryckt upp den på Akryl, och den är monterad på väggen med distanser så den kommer ut ett par centimeter och detta ger en riktigt fantastisk effekt.Trycket är lite transparent, och när man belyser tavlan lyfter den riktigt ordentligt.

Bilden på vintergatan är gjord på samma sätt, och även här kommer detaljerna verkligen fram. Det enda jag är lite fundersam på är just denna transparens, för bilderna blir lite ljusare än vad jag tänkt mig från början. Det ät inget problem, för bilden och trycket är riktigt bra, men jag tror nog att man får ha detta i åtanke nästa gång och göra redigeringen lite mörkare för att kompensera trycket.

Tavlan ställde jag bara på en tavelram i lilla rummet. Det blir betydlig bättre när den skruvas upp permanent på väggen med distanserna. Och storleken 40×60 cm är riktigt bra i ett mindre rum.

04 sep

En galax är till salu

För första gången har jag fått lite frågor från folk som vill köpa bilder jag tagit, och det är framförallt en bild på vintergatan som lockat intresset. Så här är den färdiga versionen på vintergatan över Stångehuvud. Till salu i valfri storlek och på valfritt material.

Det kommer en färdig tavla, som är såld, om någon vecka hem till mig. Storleken är 40×60 cm och den är tryckt på akryl. Får väl lägga upp den som lite reklam senare.

03 sep

Hur man skapar en galax – en enkel guide med Lightroom

Vintergatan vid Stångehuvud, före och eft

A English version on this tutorial could be found here

Jag har varit ute och fotograferat vintergatan och på olika sociala forum har folk frågat hur jag gjort för att få fram vintergatan, för de flesta som stått ute en mörk kväll har aldrig sett vintergatan med blotta ögat. Så här kommer en liten genomgång på tekniken jag använt.

Jag vet att jag inte är vare sig en fullfjädrad lärare eller en expert på Lightroom eller Photoshop, men det lilla jag kan har jag lärt mig genom att studera hemsidor, prata med folk på sociala medier, men framförallt försökt själv. Trial & Error är ledordet. Så för att betala tillbaka lite av den kunskap jag fått från andra så skriver jag denna enkla manual.

Read More →

01 sep

Finalplatsen säkrad

Jag har under en månads tid haft en av mina sommarbilder ute på en Facebooksida som heter Bohus coast. Där deltar den i en tävling om bästa sommarbilden 2014 och idag fick jag veta att den gått till final tillsammans med 9 andra bilder.

Första steget var att alla som gillade Bohus costs Facebooksida kunde rösta och dela på alla bilder, och det är från den delen jag gick vidare. Nu väntar en tuffare kamp. Alla 10 bilder ska bedömas av en jury utifrån de kriterier de ställt upp och vi får väl se hur det går om någon eller några veckor. Vad jag kan se så hoppas jag på topp 3 i alla fall, om man får sticka ut hakan så.

Lite länkar till bidragen:

31 aug

Hur tänkte de här?

Sådär ja, nu har snickaren röjt runt i badrummet i tre dagar och rivningen är klar och återuppbyggnaden börjar. Hittills så har väl inga större överraskningar kommit fram. När den gamla plastmatta revs bort var man lite orolig om det skulle vara någon vattenskada under all plast, men det var inga som helst problem med det. Snygg och torrt men med lite konstiga lösningar som fick snickare att klia sig i huvudet lite. Men som sagt det löste sig enkelt.

Det som snickaren och rörmokaren hittills hunnit med är att lägga nytt golv med avloppet snyggt kopplat ihop med den befintliga stammen. Och vattenrören är dragna, nu inne i väggen, och det blir jättebra, då man slipper dessa rör som bara samlar damm omkring sig.

Det där med de inbyggda rören är jag dock lite fundersam över. Jag har inga problem med att de ligger i väggen, den installationen är både utprovad och riktigt bra, utan är mer hur de löst själva rördragningen, och då främst hur de ska koppla ihop allt.

Inne i hörnet har vi en inbyggd trumma där avloppet går och där även vattnet kom upp i förut. Denna trumma verkar inte återanvändas, för alla rör har de dragit ner till undervåningen, tvärs igenom golvet och ner genom innertaket i tvättstugan. 5 rör, tre kallvatten och två varmvatten som sen ska kopplas ihop på något sätt. Men varför skickade de inte ner dem i trumman? Som det är nu kommer det ner fem slangar mer eller mindre mitt i taket. Hur ska de lösa detta lilla problem, det blir ett intressant samtal imorgon måndag.

29 aug

Sent på natten

Här är den sista bilden jag tog ute på Stångehuvud innan det var dags att packa ihop ryggsäcken och gå hemåt och uppsöka sängen. Det var lite mörkare och tunna moln började dra in norrifrån.

Ljuset på vänstra sidan kommer från Grundsund på Skaftö och de skarpa ljusen vid horisonten är några fartyg som går med belysning. Just ljusen från fartygen tänkte jag först klona bort i mjukvaran, men jag tycker att de tillför något till bilden.

28 aug

3.e gången gillt – Vintergatan

Efter ett par försök i vintras, så lyckades jag få den bild jag ville ha.

INär solen gått ner över Stångehuvud en klar natt så smyger sig sakta stjärnorna upp på himlen. Jag har alltid velat fotografera dem i allmänhet, men vintergatan i synnerhet och hitills har det gått sådär. Första gången jag var ute var med döttrarna och då fick jag till en del bilder som var riktigt bra. Idén och kompositionen stämde fint, men jag fick inte riktigt till stjärnhimlen som jag vill ha den. (se på det inlägget via denna länk)

Men denna gång tror jag att jag satte bilden mer eller mindre perfekt med tanke på omständigheterna. Visst, jag ska göra fler försök och framförallt försöka få döttrarna att stå väldigt stilla en gång till med pannlampor som lyser upp mot himlen, det är klar, men vintergatan, wow, det är mäktigt att se.

De första gångerna jag var ute så var det mörk, riktigt mörkt. Alla stjärnor syntes klart och tydligt, och vintergatans band kunde beskådas enkelt med ögonen. Det var torrt och kallt i luften. Men bilden blev inte som jag tänkt mig riktigt som jag sa tidigare. Vintergatan poppade inte upp som jag set den göra på andra bilder, och efter mycket arbete i mjukvaran så lyckades jag få till bilden hyfsat.

Häromkvällen var det tvärt om. Stjärnorna syntes bra, men vintergatan lyste med sin frånvaro när man tittade upp mot den svarta himlen. Jag riggade kameran och tog ett par testbilder, och först då syntes det långa bandet av vår egen galax.

Så där fortsatte det hela kvällen. Vintergatan gick knappt att se med blotta ögat, men kameran registrerade allt i fantastiska detaljer. Bild efter bild togs, och det blev bättre och bättre ju mörkare det blev.

Så det blir ut fler gånger stjärnklara kvällar under hösten och se vad man kan få till för motiv, för mörkerfotografering gillar jag verkligen.

26 aug

En elektriker, en snickare och en rörmockare!

Då är vi igång. Vårt badrum som är bevisligen helt slut men fortfarande tätt (vad jag vet) ska rivas ut. Bort med all inredning. Bort med alla skivor på väggarna, golv och innertak och börja om på nytt. Jag misstänker att man kommer bli förskräckt när man kommer hem de närmaste dagarna över hur det ser ut.

Först måste man få bort allt innan man kan bygga upp igen. Men jag är lite orolig om de skulle hitta t.ex en vattenskada någonstans, för badrummet är i alla fall minst 25 år gammalt. Jag återkommer i ärendet med regelbundna inlägg om framstegen framöver.

25 aug

Täcka en vägg?

Nu kan man äntligen avsluta familjens USA resa som genomfördes i påskas. Den sista spiken blev att tillverka en riktigt stor tavla från en av bilderna jag tog en kväll i Brooklyn med utsikt över Brooklyn bridge och nedre Manhattan med den 104 våningar höga ”One Word trade center” som den med iögonfallande skyskrapan.

Tavlan monterad i vardagsrummet

Efter mycket pillande i bildbehandlingsprogram lyckades jag räta upp bilden riktigt bra, för den förvrängning som blev när man tog bilden med ett 16mm objektiv var riktigt illa. Var skyskraporna raka så lutade brotornen, och åtgärdade men dem så ändrades något annat.

Men bra blev det, med en 120×80 cm stor tavla tryckt på akryl monterad på väggen.

25 aug

Nu startar helvetet – Badrumsrenovering

Frugan och jag har hållit på att renovera hemmavid under året. Lilla toaletten har fått nya väggar och vardagsrummet har rivits ut totalt och all detta har blivit riktigt bra. Toaletten med dess skivor blev ett riktigt lyft och den är nu 100% modern och fräsch. Och vardagsrummet med sitt nya golv och nya möbler blev ett drömrum nu efter att man fått upp ljus i hyllor och tak. Till det så bytte vi tak på hela radhuslängan, men det såg man inte så mycket av förutom gubbarna som sprang omkring på taket och byggnadsställningarna som små apor

Nu börjar dock nästa projekt, den stora toaletten. Enligt byggfirman kommer detta ta 2-3 veckor, och den enda duschen vi har försvinner under denna tid. Vi får pussla lite när det gäller hygienen och tigga in oss hos grannar, kanske frugans jobb eller någon annanstans. Själv är jag borta en hel vecka snart på resa med jobbet och då kan jag skryta med dusch varje dag på hotellet.

Ett litet problem som uppkom startade när vi accepterade offerten. – Vi hör av oss i höst i god tid när vi kan börja. I god tid var i torsdags, med byggstart på tisdag. Om framförhållningen bara är fem dagar, inklusive helgen, så uppkommer några små problem. Vi har inte beställt en enda pryl. Kakel och klinker hade vi inte en aning om vad vi vill ha för sort. Inte ens färgschemat är bestämt. Badrumsmöbler och duschväggar hade vi tittat på under sommaren så det var vi i alla fall överens om vilken stil vi ville ha och hur det skulle se ut, men vi hade inte kollat om det får plats.

Så med början i fredags så blev det att hämta kataloger, titta på utställningar och försöka få fram allt som behövs till kort leveranstid. Vi tror nog att det ska fungera, men utrymmet för misstag är minimalt. Allt måste fungera perfekt.

I går, söndag satt jag med CAD programmet och ritade upp badrummet. Allt skulle in och måttsättas. Det är en liten dubbelkoll på att allt får plats. Det gick bra, badrumsmöblerna kom in på ritningen lika så toalettstol och duschvägg. Sedan gav jag delarna olika färg och den raka duschväggen såg lite lustig ut. Det blir lite panik när man upptäcker att dörren inte kommer kunna öppnas då vi har en vägg som ligger alldeles för nära duschen. Så tillbaka till katalogernas drömbilder, och problemet löstes ganska bra.

Så här ska det bli om allt går i lås. För som sagt rivningen av badrummet börjar imorgon, och det är många delar som kan gå fel. Vi håller tummarna så hårt vi kan.

19 aug

Ett gram grus

För några veckor sedan var det fortfarande högsommar och stan var full med folk. På kvällen när den värsta värmen lagt sig så gick man ner till stan med några kompisar och plötsligt stöter man på allsången i parken. Det jag menar är att Lysekil har allsångsträffar en gång i veckan, och parken är platsen.

Mängder med folk kommer normalt till dessa kvällar och denna julikväll var inget undantag. Det som förvånar mig mest dock är att under alla år som detta evenemang förekommit så har jag aldrig sett det tidigare.

Underhållning för hela familjen och lokalpatriotismen sprudlar, men det är väl det som det ska vara en sommarkväll på kusten. Taube blandat med nyare melodier och en chans för de lokala förmågorna att få en och annan spelning.

Ett av banden som spelade denna afton var ”Ett Gram Grus”. Varför det blev lite kort på dem är enbart för att ett par av medlemmarna är arbetskamrater med min fru, så det var mer eller mindre tvunget att gå fram och ta några kort. Hade man vetat att man skulle ta lite konsertbilder hade man nog valt en lite annorlunda utrustning och placering.

Så håll till godo, Ett gram Grus, dock utan ljud denna gång.

12 aug

Ute på djupt vatten

Något jag inte sysslat med tidigare är att ta porträttbilder. Jag har fuskat ett par gånger med min vän Jens från Falun, men det där att ta bilder på människor skrämmer mig lite. Det är så mycket som står på spel, de som jag tar kort på har sina förväntningar och jag själv har höga krav på att lyckas, även om man aldrig försökt tidigare.

För att par veckor sedan kom min jobbarkompis och hans fru på en blixtvisit till Lysekil med husvagn på släpet och i den hade de stuvat in 2,5 barn. Efter lite mat så kom det på tal att jag skulle ta lite kort på dem och ungarna, och iväg bar det till det undersköna Valbodalen och dess bryggor och sjöbodar.

Problemet var två. Det var varm och fint väder, men solljuset var extremt hår. Man fick gå omkring och kisa med ögonen hela tiden om inte solglasögonen var på, samt att det blåste. Oj vad det blåste. Inte lätt för min dotter att försöka hålla reflexskärmen på rätt kurs.

Av alla kort jag tog så poppade några ut som ganska hyfsade. Men som sagt, det var första gången, och man få kanske försöka ytterligare några gånger, för helt nöjd är jag inte, eller så skippar jag detta med folk på bild och fortsätter med naturbilder, jag vet inte hur jag vill ha det.

11 aug

Photobloggen

Det senaste halvåret har jag gjort enorma framsteg i mitt fotograferande. Jag har experimenterat en hel del, och nu börjar mina två döttrar säga att jag har en egen stil på bilderna jag tar. Elina, ser direkt att det är mina bilder jag visar. Det hon tar fasta på är kompositionen av framförallt landskapsbilder. Hon säger att jag nästan alltid har någon typ av förgrund som balanserar t.ex en horisont och detta ger ett djup i bilden. Min andra dotter Hanna titta mer på ljus, färg och moln då hon identifierar bilderna. Och jag måste nog hålla med dem.

I mina försök att ”härma” de inspiratörer jag följer på nätet så har det blivit så att mina bilder produceras på ett visst sätt. Från Patrik Bergkvist t.ex har jag stulit tekniken med långa slutartider och moln från, medan ljuset, och då menar jag det varma kvällsljuset på Bohusläns klippor, kommer från några fotografer jag följer på 500px.

Jag gjorde ett litet försök att marknadsföra mig och Scandinavian Photo´s blogg kom upp för ett tag sedan. Jag tog helt enkelt och skickade in ett par bilder till dem och de kom med i deras blogg. Riktigt roligt och jag är ganska stolt för de bilder som är med där är riktigt, riktigt bra.

Så nu är det bara att fortsätta. Jag köpte lite nya filter till kameran förra veckan och i helgen testade jag dem. Bilderna blev skit, men jag fick i alla fall ett hum om hur dessa filter påverkar färg och ljus i bilden, och det blir till att ta på sig gummiskorna och börja klättra i klipporna snart igen för att se vad man kan få för vyer. Jag ska jobba mer med förgrunden och även titta på hur molnen fungerar med långa slutartider. M en filtren kommer också få bekänna färg, lita på det.

>>> Länk till Photobloggen och v32 läsarbilder <<<

05 aug

Meditation för själen

Idag var vädret så där lite lagom. Drygt 20 grader, lite vind, och växlande molnighet. Det var alltså ett perfekt väder för att ta en liten tripp med bilen, och just denna dag så stannade den mellan Skalhamn och Norra Grundsund, strax norr om Lysekil.

Där har man varit förut, men då nästan alltid antingen för att bada eller så har man åkt förbi med bil tillsammans med vänner och visat dem hur underbart det är här, längs ut på kustbandet. Men idag, då blev det att klättra i klippor och vandra en bit med ryggsäck för att komma åt de där speciella ställena som man bara drömmer om att få se. Mycket riktigt så fanns de där. De där platserna där man riktigt ser kompositionen av en bild. Och upp med stativ och kamera och försöka föreviga denna vy.

I och med att jag gärna sätter på filter på kameran för att försöka få långa slutartider, så blev det en del väntan. Från att jag tryckte ner knappen tog det 2-3 minuter av bara väntan. Normalt så blir jag skogstokig av att vänta, men denna kväll var annorlunda. Man gled ner på de fortfarande solvarma klipporna, och bara njöt. Ömsom blundade man, och emellanåt så kisade man mot solen för att plötsligt vakna till av att kameran kickade till.

01 aug

Sommaren är kort!

Hela denna sommar har varit underbar. Själv blir jag helt hysterisk om jag inte får sol och bad på semestern. Allt är liksom förstört och frugan hemma vet om detta och bävar varje gång hon tittar på meteorologernas prognos. Men som sagt, denna sommar har hon trygg, och jag har mer eller mindre varje dag gått ner till min brygga och tagit mig ett dopp.

Nära bryggan ligger en liten ö som i folkmun heter Valboholmen. För ett par dagar sedan så var jag ute där med jobbarkompisen och hans höggravida fru. Deras två små knattingar på 4 och 6 år var också med och det är lite klättring i de bohuslänska klipporta innan man kommer fram till stället med extremt mjuka klippor som mer ser ut som smält mjukglass är sten.

När vi väl drog iväg dit så var det lite moln på himlen, men i min numera positiva anda så tänkte jag att dessa blåser snart bort och ersätts med strålande sol. Tyvärr hade jag fel. Barnen sprang omkring en bra stund och letade snäckskal och drivved bland stenar och klippor. Jag plockade upp kameran, och den höggravida damen frös i vinden. Så det blev att gå tillbaka till läsidan på ön för att bada, och det gick ju bra det med.

Så, fast man haft en underbar sommar, så kommer det en höst med moln, regn och rusk.

Västra delen av Valboholmen, Lysekil. Mot Sydväst, ISO 100, f/22, 60 sek, 16mm

Västra delen av Valboholmen, Lysekil. Mot norr, ISO 100, f/22, 60 sek, 16mm

ISO 100, f/22, 60 sek, 16mm

27 jul

Båttur i paradiset

Det blir väl aldrig så tydligt att Bohuskusten är underbar som på sommaren, och då helst från en båt. Det är länge sedan jag hade en själv, för som en gammal landkrabba som jag är, så blev jag och familjen aldrig riktigt frälst i att åka ut. Det var lite för krångligt med småbarn, och efter ett par somrar som bara regnade bort och den enda gången man försökte ta sig ut till havs så gick motorn sönder. Så därför tillbringar jag min tid på klippor som går att nå på enklare sätt.

Ibland händer det dock att man får ta sig en tur ut på böljan den blå tillsammans med vänner, och häromdagen hände det igen. Tillsammans med Vicka och Anders, deras dotter och min yngsta dotter skulle det åkas i väg för att svalka ner sig från den extrema värme som lagt sig som ett lock över större delen av Sverige. Turen gick norröver mot Preemraff och Härnäset och när vi kom fram till vår lilla lagun så blev man nästan tårögd hur vackert det var.

Vännerna var dock lite tjuriga för det fick inte platsen som de tänkt från början, det vill säga en plats med riktigt släta och mjuka klippor vid mynningen, men reservplatsen var inte dålig den heller. Visst, det finns inga badstegar, däremot lite tång, men det gör inget för mig och dottern, medan andra har lite större bekymmer framförallt med tången och sjögräset.

Naturligtvis var vi inte ensamma där ute på sjön. Mängder av båtar hade lagt till på de flesta ställen det överhuvudtaget går att lägga till, men ändå det finns alltid ett smultronställe för alla som vill leta lite. Här kommer därför lite fler bilder på hur vackert det kan se ut på kusten en högsommardag i slutet av Juli.

23 jul

Valbodalen, mitt paradis

När man har turen att bo i ett mer eller mindre paradis, så måste man ju utnyttja det så bra som man kan, och en plats jag återvänder till är Valbodalen, och dess badplats. Denna lugna plats passar de flesta. Det finns en liten sandstrand för småbarnsföräldrarna, några badstegar för de äldre och höga klippor att hoppa från för de lite mer våghalsiga tonåringarna.

Själv har jag min favoritplats. En lite bit brygga som av någon anledning nästan alltid är ledig. Den ligger bara någon meter från badstegen, så i värmen är det nästan bara att rulla ner i vattnet för att svalka sig.

I går tog dock min dotter lite egna initiativ och valde en annan plats. Det blev en flytbrygga i betong som är utrustad med badstege. En helt underbar plats, och den ligger bara 15 meter fågelvägen från min ordinarie plats. Fast skulle man gå så tar det en stund för man får gå runt hela området via bryggor och broar, för sundet spärrar av allt ganska effektivt.

Hanna på betongbryggan i Valbodalen
Dottern Hanna på plats på flytbryggan. Enkelt och bekvämt

Bad och båt, allt finns på Valbodalen, Lysekil
Man kan se varför denna del av Lysekil lockar till sig mycket folk

Den stora vita valen dyker

Små stackmoln över Bohuslän.

12 jul

Dun ska det vara i kuddar!

Den här våren och sommaren har varit lite rörig. Man har fått väldigt dåligt med sömn när temperaturen ute krävt att man har balkongdörren öppen till sovrummet. Orsaken är att herr och fru Trut byggt ett bo på grannens tak och där håller de nu på att uppfostra två små dunbollar så de klarar livets hårda verklighet.

Sättet de sköter sin uppfostran på kan dock diskuteras. Det verkar vara så att dessa barn misshandlas mer eller mindre hela tiden. De skäller också på sina barn ofantligt mycket. Kanske något för socialförvaltningen att titta på?

Klockan 03.00 varje morgon börjar de gräla med sina barn. Dunbollarna piper och föräldrarna drar på en konsert som för döda att vända sig i graven. Ibland kommer även släkten dit och då är det ett jäkla liv, det kan jag lova. Så vad ska man göra? Ett förslag är att pricka dem med en Soft Air gun, och det hade väl fungerat på de vuxna fåglarna men i och med att de nu har sina dunbollar med så är det inget alternativ. Så det blir till att härda ut, stoppa proppar i öronen och försöka få några timmars söm innan konserten drar igång igen i morgon bitti.

04 jul

Misslyckad fotografering

Igår kväll var jag och dottern ute och försökte plåta lite på Valboholmen. Vi båda var där och rekade i vintras (titta tillbaka på det inlägget här), tillsammans med termos och bullar, så igår var förhållandena så bra så det var värt att återbesöka stranden. Det hade kommit in ett lågtryck över västkusten på morgonen som dragit vidare. Detta förde med sig ordentligt vind, och soligare väder så nu skulle det bli plåtning av vågor med långa slutartider.

Tyvärr försvann molnen som är så viktiga för bilden mer och mer ju längre kvällen gick och när vi kom ner till stranden efter lite klättring var det bara lite tunna slöjmoln kvar på himlen, men vi försöker ändå och utrustningen plockas fram och fotograferingen börjar.

Nu upptäcks två problem med att besöka holmen denna kväll.

Det blåser som sjutton. Prognosen som man tittar på visar att det ska vara vindar på 10-15 meter per sekund, och jag kan konstatera att vinden utan problem når det högre värdet. Detta innebär att det är ordentligt med vågor, och vinden piskar upp ett dis av vattenpartiklar högt upp i luften, så allt blir väldigt disigt.
I och med vinden och vågorna, så stänker det vatten överallt. Jag vill rigga kameran lågt, och utsätter därmed filtret på linsen för denna dusch av vatten, så efter en exponering ser glaset frostat ut.

Så, att ta motljusbilder mer eller mindre direkt mot solen sket sig riktigt. Diset och saltvattnet som stänkte och en lins som var mer eller mindre ogenomskinlig gjorde att bilderna blev skikt rent ut sagt. Hade det varit lite moln som solen kunde gömma sig bakom ibland kanske hade underlättat, men det är tveksamt. Jag fick till någon bild som togs i lä och bort från solen som blev hyfsad, men det där med kraftig vind får jag nog kolla upp lite mer innan jag försöker mig på det igen.

Hur som helst, det var en riktigt trevlig kväll. Underbart väder trots vinden, och men lärde sig en hel del. Nästa gång tar man med sig denna nya kunskap och hittar ett annat ställe med bättre moln, lika höga vågor men med mindre vind, då ska det bli perfekt.

Så här ser det ut efter att linsen varit riktad mot vinden i 30 sekunder.

Den enda hyfsade bild jag fick till. Valboholmen med Badhusberget, Lysekil i bakgrunden

01 jul

Badplatsen är officiellt öppen

I vintras tog jag mig en lite promenad till Rinkenäs badplats. Det hade snöat några garan och mer snö var på väg. Jag tog då lite bilder, och vill man kan man titta på det gamla inlägget här. I januari, så var badplatsen riktigt ordentligt stängd, så varför inte ta en tur dit igen sådär 6 månader senare och se hur det ser ut nu.

Med kamera, stativ och filter tog jag mig till Rinkenäs badplats, och nu var den öppen igen. En del folk var det där också. Ungdomsgänget hoppade från tornet. Killarna ville nog imponera på tjejerna för de hoppade längre, högre och oftare, precis som det alltid har varit.

På ett par ställen stod lite folk med spö i näven, och plötsligt började vattnet koka. Makrillen skrämde upp småfisken, och det blev en himla fart på spöna, och nyfångad makrill landades på de varma klipporna. När man satt där, på den röda graniten som värmts upp under dagen, då mådde man riktigt bra. För kontrasten mellan denna kväll och den promenaden jag gjorde för 6 månader sedan kunde inte vara större.

Så välkommen till Bohuslän du också, där klipporna är varma, havet är blått och solen värmer gott.

26 jun

Det går bra nu

Det går riktigt bra nu gällande mina bilder.

Jag var ute för ett par kvällar sedan och väntade på en sol som skulle gå ner i havet. Väntan och väntan förresten, jag hade fullt upp med att flytta stativet och kameran för att försöka få en komposition att fungera, och sällan har jag lagt ner sådan tid på att försöka få allt så rätt som det bara går att få.

Jag kanske har ett litet öga för just komposition, men denna gång tycker jag att jag satte den perfekt. Och det börjar märkas på de sociala medier jag lagt upp de tre bilderna som blev slutresultatet.

På Facebook har bilderna snart gillats 1000 gånger i olika grupper och på 500px sajt gick samtliga direkt upp till ”Popular” med en riktigt bra puls runt närmare 90.

Så det är bara ut igen och, kanske inte överträffa, men i alla fall hålla samma kvalité på bilderna. Det är i alla fall riktigt kul att känna att man utvecklas åt rätt håll och att andra uppskattar bilderna och faktiskt är det så att det tar mycket tid, men övning ger resultat.

24 jun

En underbar kväll

Jag har pratat med kollegorna i Stockholm, och de har inte varit nådiga när de pratade om vädret under midsommarhelgen. Kallt, blött och funderingar om man ska ta fram talgbollar till småfåglarna. Riktigt eländigt faktiskt.

Här på den andra sidan så har det inte varit så tokigt. Hyfsat väder, ganska varm och i stora stycken en ganska normal midsommar. Och det fortsätter även denna vecka, för igår kväll tog jag mig en liten tripp ner till Ålevik i Lysekil för att testa lite med kameran.

Det var blåsigt, men inte värre än en vindjacka kunde klara av de. Och värmen fanns för ett par shorts klarade av temperaturen, fast det inte var en sommarkväll med 25 grader i luften.

Canon 5D mkIII, Canon EF 16-35/2,8 L II USM vid16 mm, f/14, 90 sekunder, ISO 100

Långa slutartider var målet, och till det har jag mitt Lee Big Stopper filter. För er som är totalt ointresserade av teknik kan man sammanfatta att man sätter mer eller mindre ett kolsvart svetsglas framför linsen och minskar ljuset som kommer in i kameran. Så med hjälp av ett kraftigt stativ en fjärrutlösare och massor av tålamod satte man igång att fotografera

Vinden var ganska kraftig, så molnen flyttade på sig en hel del under varje tagning, och det var denna rörelse jag ville få fram i bilderna , men tyvärr var molnen lite för få, och ju längre kvällen gick desto mindre blev molnigheten. Men vem kan gnälla på den vyn som presenterades när solen gick ner.

Det blir till att leta efter lite mer moln en annan kväll och se vad man kan få till då.

Solnedgång över Ålevik, Lysekil
Canon 5D mkIII, Canon EF 16-35/2,8 L II USM vid17 mm, f/22, 71 sekunder, ISO 100

Solnedgång över Ålevik, Lysekil
Canon 5D mkIII, Canon EF 16-35/2,8 L II USM vid16 mm, f/22, 121 sekunder, ISO 100