jobb – kaprifolblogg.se

08 apr

Än är inte våren här

Ibland käns det lite konstigt att resa runt om i vårt avlånga land. Det är som att pendla mellan Medelhavets värme och kylan i Sverige efter en charterresa. Men man kan uppleva samma sak genom att bara resa inom landet.

Hemmavid på västkusten börjar träden skifta i grönt. Krokus och Tussilago har mer eller mindre gjort sitt och påskliljorna blommar för fullt. Vit och blåsippor blommar och på alla sociala medier fylls flödena av vårtecken.

Men här uppe i Kiruna är det långt kvar innan våren kommer. Visserligen har det tinat en hel del, men fortfarande är snön halvmeterdjup. Det är en märklig känsla att gå ner i en gruva på morgonen och vara helt avstängd från omvärlden och sedan komma upp igen och vara beredd på att man möts av den vanliga våren, men istället får pulsa i snö.

Nu är det väl inga större problem med detta. Det var bara att plocka fram vinterkläderna igen, snöra på sig kängor och packa ner vantar. Se gick det fint.

Men det är vackert, det kan alla hålla med om.

11 dec

Utsikt över huvudstaden

Stockholm är en riktigt vacker stad. Jag har nog nämnt det många gånger tidigare.

Det är riktigt trevligt att komma från småstadsidyllen på västkusten och riktigt känna pulsen från storstan. Det där lät lite väl klyschigt eller? Hur som helst, jag gillar staden så är det med det.

I och med att höjden var tillgänglig, blev det bara så att man var tvungen att försöka ta några bilder på stan, fast det var mörkt. Med mig var Ermanno, som jag tidigare stått tillsammans med uppe på ett berg och tagit bilder på Stadshuset i olika ljus.

Jag har nog kommit in i en period av nattfotografering verkar det som, för de senaste veckorna har jag knappt sett något dagsljus. Visst, det beror väl på årstiden, men faktum är att det är ganska kul att ta dessa vyer på kvällen. Sen kan man krypa inomhus och försöka återskapa stämningen i datorn och redigeringsprogrammet. Tyvärr är det så att det som man ser och upplever med ögonen inte riktigt kommer fram på bilden man ser på skärmen. Så håll till godo, några läckra bilder från Stockholm och Slussen, tagna högst uppe på Katarinahissen.

10 dec

Upp till bevis!

Nu är säsongens första julbordet presenterat för redaktör´n. I år hade man valt en liten annan strategi gällande kvalité och krog. För det blev så att vi åkte in till centrala Stockholm, närmare bestämt på söders höjder och checkade in på Gondolen.

Gondolen är nog en av landets mest kända krogar och ligger vid Katarinahissen. Den är, tillsammans med slottet, riksdagen, Sergels torg och några andra utropstecken i Stockholms urbana landskap, troligtvis något som de flesta känner till. Nu blir det inte sämre av att krogen drivs av Erik Lallerstedt med dotter, och de är verkligen i krögarnas elit.

Själv hade redaktören bara varit i området en eller kanske ett par gånger tidigare men själva hissen hade han åt förbi många gånger. Och när man väl kom upp på toppen, så var utsikten fantastisk.

Recensionen av julbordet då? Jodå, efter ett nedslag i den sämre klassen förra året, så blev detta en riktig upplevelse. Maten var mycket god och trevligt upplagd. Antalet rätter var också bra. Inte för mycket men heller inte heller för lite. Faktum är att denna uppsättning kommer upp i samma klass som NH5 i Lysekil. Utsikten bidrar naturligtvis till helheten och även sällskapet.

Kort sagt det hela var på topp. Så nu NH5, nu är det upp till bevis på lördag.

17 sep

Höstpromenad till jobbet.

Nu kom hösten till slut till Lysekil. Hela helgen var vädret varmt och skönt och det fanns inte en tanke på att hänga undan shortsen. Men måndagen tog snabbt bort tankarna att sommaren vara för evigt. Lågtrycken står nu på rad ute i väster, och efter en natt med massor av regn, lyckades morgonen i alla fall bjuda på lite uppehållsväder. På med jeans och jacka och sen var det bara att trava iväg till jobbet.

Löv i drivor, röda rönnbär och äpplen. Inga volleybollspelare eller solande ortsbor vid havet. Nu är det riktig höst. Så fram med mobilen (beklagar kvalitén på bilderna)

05 aug

Världens vackraste promenad till jobbet?

Idag var det då dags att börja jobba igen efter fyra veckors semester. Som vanligt så känns det som att det inte skulle vara fel med ytterligare några veckor, men bevisligen så kommer man snabbt igång igen när man väl börja ta tag i arbetet som lagrats upp. Så den närmsta veckan är det fullt upp.

Jag började gå till jobbet i juli månad. Tyvärr hann jag inte med många innan semestern tog vid. Men idag kan jag nog konstatera att den promenad på ca 15 minuter det tar innan jobbets dörrar ska öppnas, nog är en av de vackraste man kan gå. Framförallt när man kommer ner mot Åleviks badstrand och Norra Hamnens område.

Det är gött att leva i Lysekil, och för att bevisa det så kommer det några snapshots från mobilen. Det är väl bäst att njuta ordentligt för om några månader är det inte riktigt lika skönt att gå samma promenad i motvind och regn.

08 feb

UF Mässa

Idag var det en nervös dag för dottern. Hon skulle ställa ut, tillsammans med sina kompisar på en mässa som anordnas i hennes skola, Gullmarskolan i Lysekil. Tillsammans har de startat ett litet företag som ska sälja specialdesignade mobilskal till iPhone 4 mobiler. Efter ett snabbt besök där så kom man snabbt fram till att betalningen för de som var intresserade av mobilskal var ett problem. Idag har inga några kontanter med sig i plånboken. Så det blir att fundera ut en betallösning till den stora mässan i mars i Vänersborg.

Skalen då? Jo det är riktigt fina. Stilen går från lite romantiskt till det mer extrema punkiga uttrycket. De har köpt in tomma helt vita skal och lagt ner ett ordentligt jobb på att sätta sin egen prägel på dem. Allt är handgjort, alla skal är unika och som jag sa tidigare, riktigt snygga.

Nu får jag övertala dem att ven göra några skal till min Samsunglur också.

UF Mässa i Gullmarskolan 2013

24 jan

Skåvsjöholm

Det är inte varje dag man kommer ut i ett bländande solsken efter lunchen. Inte heller i kustmiljö. Men det är just vad som hände idag då jag var på besök på Skåvsjöholm utanför Åkersberga.

Varför är jag nu ute i solskenet på ostkusten kan man undra? Jo idag och imorgon är det första gången jag går på kurs i hela mitt liv. Visst, jag har varit på en del interna utbildningar, men denna gång har företaget investerat ordentligt på oss anställda och gett oss en kvalificerad säljutbildning somm kickstartade idag.

Utbildningen kommer att ske under mer eller mindre hela året, dels heldagar, dels andra tidsrymder. Lika väl som utbildningen ges i grupp så kommer den även anpassas mer individuellt, och allt detta för att man ska förstå säljkonstens ädla verksamhet.

Och när man idag ser tillbaka så är man mer eller mindre fullproppad av nya intryck och information. Vissa saker köpte man rätt av andra inte och det är faktiskt riktigt roligt.

Och att vädret var mer eller mindre perfekt gjorde ju inget…

[nggallery id=112]

24 jan

Lågtflygande plan(er)

För andra gången har man parkerat på Mornington hotell i Bromma och jag måste ändå säga att det är tjocka fönster på hotellet. För när man kommer in i rummet hörs det inte mycket av kärrorna som stryker över hotelltaket och ska landa på Bromma Flygplats.

Ändå kan man inte låta bli att tänka på alla de stackars människor som bor runt omkring som kanske inte har lyckan att ha dessa tjocka väggar och glas som är centimetertjocka. Men planen slutar att starta och landa runt 22 tiden så några timmars nattsömn kan de ändå få.

10 dec

Julen kommer söderifrån

I veckan som gick fick man en liten försmak på hur julen kan se ut. Hemmavid har det kommit lite snö och granen på torget är tänd och vacker. Men nere i Europa är allt lite mer.

Veckan tillbringades till en del lite söder om München i Tyskland. Ett antal möten skulle dras igenom med kollegorna och dagen började tidigt. Som tur var så hade jag tidigare bestämt mig för att sova över i Göteborg och på det sättet spara 1,5 timmar i restid, men klockan ringde ändå 05.00. frukost var inte att tänka på men en kille i köket förbarmade sig över mig med en mugg nybryggt kaffe.

Dagen innan hade Arlanda i Stockholm mer eller mindre varit helt stängd, och lit orolig var man för hur planen skulle lyfta från Göteborg. men denna oro visade sig helt obefogad, i alla fall vad beträffar just Göteborg. Efter att mer eller mindre sprungit genom Kastrup i Köpenhamn och letat efter gaten så visade det sig att alla flyg söderut var minst en timme försenade. Snö i Tyskland var förklaringen, och det var bara att sätta sig till rätta i fåtöljen och vänta.

Till slut så kom man iväg och denna gång bjöds det på den första julklappen. Lufthansa hade bytt ut sina normalt så envisa papplådor där de förvarar sina torra brödbitar, smörpaket och skinka. Idag var det en broderad liten påse innehållande en apelsin och en macka tillsammans med lite choklad som bjöds runt i kabinen. Riktigt gulligt. men avsaknaden av frukost börjar göra sig märkbar, men dämpade lite av de små smakbitarna på flyget.

Istället för den enkla papplådan som man ska försöka bryta upp för att få i sig sin smörgås hade Lufthansa ett lite mer julaktigt alternativ på förpackningen

Resan gick bra. Ingen stress direkt utan man hade gott om tid på sig då kollegan skulle dyka upp först efter en timme fast mitt plan var försenat, så det var bara iväg till första bästa restaurang och få något att äta. Och det som man lyckades beställa på sin inte helt fantastiska Tyska blev detta. En ordentlig brunch, tysk stil.

Erdinger Sportsbar, Munich airport

Efter att gått upp klockan 5 på morgonen utan frukost så satt det ganska bra med en brunch på Münchens flygplats

Dagen gick och blev till kväll. Allt arbete och alla möten gick över förväntan och vi var väldigt effektiva så runt 18.30 bra det iväg till en lokal restaurang, Schweinswirt. Det som serverades i dessa gamla lokaler, som för övrigt ser ut som ett normalt ölhall i Bayern, var fläsk i alla dess former. Själv fick jag in knaperstekta fläsklägg från spädgris serverade med någon typ av potatiskaka som närmast skulle kunna liknas vid en version av kroppkakor. Sallad fick vi naturligtvis och allt smakade riktigt bra.

Tre små rätter som inte var så små. Här serveras knaperstekt fläsklägg från spädgris, någon typ av potatisbullar och en riktig bra sallad

Efter att vi ätit gott så blev det gas för dessert, och min lokale kollega hjälpt till att beställa. Och gissa om man blev förvånad vad som kom in. Munkar med äpplen glass, grädde och frukt kanske inte låter så ovanligt, men sätet det kom in på var annorlunda. Hela härligheten var snyggt och prydligt upplagt på en vanlig sopskyffel. Undra vad man skulle säga om denna servering hemmavid i Svedala?

Det är inte varje dag man får en riktigt bra dessert serverad på en vanlig sopskyffel. men någon gång ska väl vara den första.

Klockan 21.30 blev det dags att ta farväl till både mat, Weissbeer och kollegor och checka in på hotellet. Och även det hade bra klass. ha en trevlig kväll allihop för här somnade jag gott och vaknade som en ny människa kvart i sju nästa morgon.

Hotellrummet i Regensburg

27 nov

Vill inte ha…

Då var det dags för en lite tripp med bilen. Denna gång skulle resan gå till Norge, mer eller mindre mitt emellan svenska gränsen och Oslo, så resan skulle inte bli så väldigt lång. Dock så var jag tvungen att få mig över Oslofjorden, och för den skull bordade jag färjan mellan Moss och Horten.

Innan jag skulle åka fick jag höra de vanliga kärleksfulla fraserna från treenigheten hemma att köra försiktigt och se upp med eventuell snö. Snö? Hemmavid regnade det och meteorologen hade lovat samma väder i hela södra Norge, så vinter var inget alternativ för gubben.

Nu blev det så att en av sidorna fick rätt och den andra hade fel. Och då menar jag helt fel. När man väl kommit av färjan på rätt sida Oslofjorden, så började det komma ner lite flingor mellan regndropparna och det bara ökade och ökade. Efter kanske 7-8 kilometers färd så var vägen vit och hela tiden ökade snöfallet. När man väl kom fram till slutdestinationen så blev ett par små, men ganska branta backar nästan oövervinnerliga, men med rätt växel och antispinnsystemet på bilen som jobbade övertid, så kom man upp.

Efter varit på platsen, dock inne i en stor verkstadshall hela dagen, kom gubben ut och lyckades mäta upp runt 30 cm blötsnö. Tur man riggat till ordentliga dubbdäck.

23 aug

Västerbotten

Än en gång har man fått förmånen att resa lite runt omkring i landet.

Denna gång har man varit några dagar uppe i Norrland, Västerbotten för att vara exakt. Skellefteå var stället att utgå från, och med en hyrbil så drog man sig lite söderut och besökte både Umeå och Örnsköldsvik. När man väl var på väg tillbaka till flygplatsen så dök en vägskylt upp. Burträsk 30 km. Burträsk är där min favoritrost, västerbottenost tillverkas, så tillsammans med min kollega från Tyskland körde vi dit på dåliga vägar. Det var till och med ren grusväg ca en mil, men vad gjorde det.

Till slut kom vi fram till ostens hus och fick provsmaka läckerheterna, och efter lite letande hittade jag även boken som jag fick med ett recept i då Västerbottenost firade 100 år förra året.
Nu ska man ha klart för sig att själva ost-centret inte var stort och efter 10 minuter gick man ut igen. Var det värt att åka denna lilla extraväg för att komma dit? Knappast, men nu har man i alla fall varit där och sett sitt recept på den rätta platsen.

18 jul

Norr Mälarstrand

Redaktör´n åker runt som en liten idiot i landet och många gånger fastnar han i huvudstaden. Han har nu varit där tillräckligt mycket för att kunna köra utan sin älskade GPS på de större motorlederna och hittar utan problem in till city. Inte illa för en bondlurk från västkusten.

En av fördelarna med att besöka Stockholm är att det finns så otroligt mycket att se och göra en fin kväll. Tidigare har man gått på museum, botaniserat i restaurangutbudet och allmänt strosat runt, allt som oftast en en kamera i handen.

Denna kväll hittade man en fin liten restaurang på Norr Mälarstrand. Inget märkvärdigt med goda grekiska grillspett och en öl var inte alls fel när man slog sig ner på uteserveringen och tittade på folk och snackade massor av allmänt skvaller med sina kollegor.

Utsikten är inte heller att leka med, så här 500 meter från stadshuset. Trattorian var fullsatt och massor med folk vill in och sätta sig i solskenet. Men det fanns mycket annat att se. Munchenbryggeriet tornar upp sig på andra sidan av Riddarfjärden och snart så kommer luftballongerna upp över horisonten.

[nggallery id=10]

05 jun

Norrlandstripp

Varför inte möta våren två gånger detta år? En tuff vecka var det i vilket fall som helst förra vecka då man tillbringade halva tiden i Stockholm och halva på Norrlandskusten. Det är tydligt att Sverige är väldigt avlångt land för när man åkte bilen genom Västergötland så var ängarna vita av maskrosfrön. I Örnsköldsvik var det däremot lite annorlunda. Björken hade knappt slagit ut sina blad och maskrosorna här uppe var knappt utslagna.

Men Norrland kommer snabbt ikapp nu när det är extremt mycket ljusare under sommarnatten.

Höga kusten bron

27 apr

Vattenskada

I veckan var jag ute på en tur att göra lite servicejobb i hamnar. Först besöktes Göteborg och uppflugen i en skylift mer eller mindre hela dagen så ska man inte klaga för vädret var mer eller mindre perfekt för att jobba ute. Dagen därpå, när man skulle flyga upp igen i en annan skylift på 7 meters höjd var det ett lite annorlunda väder. Hällregn hela dagen. Det lustiga är att jag själv inte hade något emot att jobba under dessa förhållanden. Jag var mer eller mindre glad hela tiden och regnet besvärade inte alls under regnkläderna och luvan.

Fast lite stryk tog utrustningen. När man väl kom tillbaka till kontoret så var det bara att välta ut allt som fanns i verktygslådan och låta allt torka. För alla verktyg var genomblöta och en del av dem hade redan lätta rostfläckar på sig. Ett ypperligt tillfälle att rensa bland allt skräp som samlat i lådan det sista året.

29 feb

Hur man stoppar en metropol

För några veckor sedan så hade jag nöjet att åka ner till Monza utanför Milano, Italien på jobb. Det är alltid kul att träffa sina kollegor igen. När man tidigt åker iväg från Landvetter så är vädret grått och trist och någon plusgrad, och min förväntning när man väl skulle landa var att det skulle vara lite bättre väder, men där fick man se sig blåst. Kallt, blåsigt, blött och allmänt ruggigt men ingen snö. Detta skulle dock snart ändra sig.

Dagen innan jag skulle åka tillbaka till Göteborg blev jag meddelad om att jag skulle bli upphämtad på hotellet på morgonen. Perfekt tyckte jag. Chaufför, och slippa strula med taxi är perfekt. Fast man blev lite mer orolig när mina kollegor kom tillbaka efter en stund och meddelade mig att det skulle snöa under natten så de flyttade fram min avresa en timme.
Nu ska ni veta att resan mellan hotellet och flygplatsen tar i normala fall mellan 40-60 minuter, lite beroende på trafiken. Med den extra timmen i restid har jag nu drygt 4 timmar på mig att ta mig till flygplatsen och checka in. Hur svårt kan de vara? Mycket svårt visade det sig! För på natten, föll det hela 3 cm snö och hela Milanoområdet slutade att fungera.

Snö på hustaken i Monza

Sagt och gjort. På morgonen gick jag ut tidigt och väntade på min transport som kom punktligt. En ny bil med rejäla vinterdäck kunde jag snabbt se innan det bar iväg. Chauffören som knappt pratar någon engelska är ganska tystlåten åker iväg de vägar jag nu börjar känna till och väl vid motorvägen kör han rakt över den. Färden går vidare genom små samhällen. Trafiken är helt kaos. Småbilar slirar runt. lastbilar får stopp i backar Inte ett vinterdäck på någon bil och det gav resultat i framkomligheten. Husägare halkar omkring när de försöker få bort snölagret som knappt är mer än tjock rimfrost från sina uppfarter. Och ju längre vi åker desto mer problem blir det. Till slut måste jag fråga varför vi inte åker motorvägen och fick då ett ganska chockerande svar. Motorvägen var om möjligt ännu mer kaotiskt. Chaufförens kollegor ringde in och sa att där var det helt stopp i rusningstrafiken.

Nu får man reda på att en resa till flygplatsen via motorvägen tar minst 3-4 timmar, så den resa jag själv genomför genom små byar och samhällen, ska gå fortare. Fortare? Där jag sitter ser jag bara bilar som sitter fast. Chauffören svär och kör runt bakvägar för att tas sig fram och hur han lyckas hitta utan GPS är för mig en gåta. Men hittar det gör han. Efter nästan två timmar kommer vi ut på motorvägen. Inte en bil i sikte. Och då får min käre chaufför för sig att testa hur fort bilen kan gå och köra ikapp lite av den förlorade tiden.
Jag har åkt en hel del på tyska vägar och det går fort, det vet jag. Men 170-200 km/h på motorvägen med ett tunt snötäcke var lite magstarkt. För ingenstans har jag sett en saltbil eller plogbil. Misstänker stark att de helt enkelt inte har några att rulla ut på vägarna. Ju närmare flygplatsen vi kom desto fortare körde vi. Så efter ca två timmar varierande stillastående eller i racingfart så kom man tillslut fram till terminalen. En snabb koll med bilarna på motorvägen visar att väglaget och köerna är om möjligt ännu värre, och om vi åkt den vanliga vägen hade jag inte kommit med min flight,
Ett stort tack till min chaufför som kör sin barndoms gator. Än en gång kan jag inte begripa hur han lyckades titta genom dessa småbyar utan GPS. Kanske hade han någon apparat dold som jag inte såg, eller så var han helt enkelt extremt duktig.

Mitt igensnöade hotell

13 sep

Stängt för säsongen

Man förvånas alltid hur städer förändras i takt med säsongerna ändras. Söderköping hade jag nöjet att besöka i mitten av Augusti, och allt var varm och skön. Glassen som jag skrivit om tidigare var enorm och extremt dyr och slussen var full med båtar.

Nu när man är i samma stad och har en halvtimme över mellan två kundbesök kunde jag inte låta bli att ta mig en titt på samma omgivningar som jag besökte för så kort tid sedan. Och det var skillnad.

Alla båtar var borta. Kanalvaktens stuga var stängd. Det fantastiska glasskafé var igenbommat och allt var helt öde. Det enda som avbröt min promenad var löven som ramlade ner i rask takt och en liten mink som simmade i vattnet (ingen bild på den dock och orkade inte heller Photoshoppa in en heller).
Samma fenomen ser jag i hemstaden Lysekil. Allt är igång under några sommarmånader för att senan låsas och plockas bort. Sen framåt våren vaknar allt till igen och en ny säsong börjar om igen.

[nggallery id=35]

20 aug

Tapas & Sangria

Årets sommar började 2.a veckan i juli. Fredagen gick mot mitt slut och man väntade på att börja 4 veckor av härlig semester med god mat, varm sol och salta bad. Nu ska jag dock villigt erkänna att jag inte var på topp den där dagen för 6 veckor sedan.

För att fira att semestern börjat så bokade vi bord på den lokala Tapasbaren. Grillväll och buffé stod det i reklamen. Utomhus in någon typ av pergola, med tak förvisso. Sen började det att regna. Massor! Kallt, blåsigt och allmänt uselt. Ska semestern vara så här under 4 veckor då blir jag deppig, minst sagt. För när det väl börjat regna efter en hyfsad period så brukar det i regel fortsätta tills snön kommer.

Nu blev det inte så. Semestern var varm och skön. De sista två veckorna bosatte jag mig på en brygga och bara njöt. Grillen kom fram flera gånger i veckan, och trots allt blev det den semester man drömt om.

För att nu knyta ihop säcken så avslutade jag sommarens alla uteserveringar på samma sätt som jag började. Med Tapas! Denna gång var det istället Stockholm som fick laga maten. Och mycket riktig, jag satt utomhus och njöt. Inget regn, hyfsat varm så man kunde ha shorts på sig, och god mat. Så om det regnar första semesterdagen behöver det inte bli så hela semestern.

11 jul

L’Italia a caldo

Sista veckan innan semestern åkte en ganska stressad redaktör ner till Italien för massor av jobb. Allt skulle vara fixat och innan en lång ledighet, och eftersom man faktiskt vill ta det lugnt och inte tänka på jobbet överhuvudtaget på semestern så fick man se till att skrivbordet var i det närmaste tomt.

Veckan tillbringades i norra delen och framförallt i området mellan Bergamo och Monza. Kom till kontoret runt 8.30 och åkte inte därifrån förrän efter 20.00, allt på grund av trafiken. Det spelade helt enkelt ingen roll var man tillbringade tiden mellan 17.00 och 20.00. Man kunde jobba på kontoret eller sitta i en enorm bilkö. Hotellet kom man till ungefär vid samma tid oavsett vilken man valde.

Hett var det också, över 35 grader. Man för se det positivt, för när man går på semester så är man van att ha det hett. För hela semestern ska vara solig och varm, det är beställt sedan länge. Mängder av vatten fick drickas, men det mesta svettades ut. Enda gången man var sval var när man kom in i bilen som hade en effektiv luftkonditionering, till skillnad från kontoret.

Bilderna nedanför visar hur det ser ut i Monza och den gamla delen av Bergamo. Framförallt den gamla stadsdelen var en riktig upplevelse. Fantastisk utsikt, otrolig mat och en underbar kväll med vänner.

[nggallery id=42]

03 jun

Högspänning på ett världsarv

Under normala fall så åker man runt om i landet i jobbet och mäter, skruvar eller kolla olika system. Ibland är det kostymmöten, ibland blir man rejält skitig om händerna. variationen är alltid rolig, och man får, som jag sagt många gånger tidigare, en massa platser som man, i bästa fall bara åker förbi i bästa fall eller inte en visste att de fanns. Normalt med alla dessa besök är att det alltid är kallt, blött och allmänt eländigt och hotellen sover man dåligt på fast man har med sig sin egna favoritkudde

Juni månads första roadtrip gick till Karlskrona. Byte av en motor på en högspänningskran som levererar 12.000 V till en färja. Denna gång var det dock bra väder. Inte bara vackert utan underbart. 22-23 grader och en vind som blåste mjukt över mig när jag stod 6 meter upp i luften på en skylift och skruvade. Dagar som denna får man lägga på minnet. Till och med har jag hittat ett fantastiskt litet hotell i Karlskrona. Hyfsade rum, och bra service. De bjuder till och med på en enkel kvällsbuffé med lite småvarm och sallad. Inte dumt när man kliver ur bilen efter 50 mil på vägen. Så ska ni bo bra och billigt, Hotell Aston är mitt lilla val

Här kommer några småbilder på omgivningen och jobbet på Verkö i Karlskrona.

[nggallery id=49]

13 apr

Gutta på tur en varm vårdag

För 10 år sedan så tittade jag gärna på Vegard Ulvang och Björn Dählie´s program Gutta på tur som visade dem och ett gäng andra som var på äventyr i Norge, Sverige och lite andra platser i världen. Nu ska man inte säga att jag själv är lika sugen på extremutmaningar, men tog mig i alla fall till Drammen i Norge för att inviga den första vårvärmen på en uteservering. 17 grader varm klockan 19.00 på kvällen, goda vänner och jobbet är över för denna dag, då passa en kall öl perfekt.

Drammen var en mycket fin stad, belägen på sluttningarna på en älv som rinner genom hela staden. Både ny och gammal arkitektur blandades på ett fint sätt. Väl värt ett besök igen.

[nggallery id=56]

16 mar

Inte en käft så långt ögat når

När man är ute och reser får man se de mest olika platser man kan tänka sig. Ibland hyr man ett hotellrum på O´Learys, ibland kommer man till ett stadshotell i någon småstad, och ibland hamnar man som jag gjorde idag.

Denna vecka är jag och snurrar i Blekinge och Skåne hela veckan. Inget problem direkt, men när man skulle boka rum för de två sista nätterna gick man på pumpen ordentligt. De nästföljande dagarna ska tillbringas i Kristianstad och Åhus, men inte ett enda rum fanns ledigt. Det blev till att utöka sitt sökande och efter ett tag fick jag tag på rum. Enda problemet var att hotellet låg längst ute vid havet utanför Simrishamn som heter Hällevik.

Döm om min förvåning när jag anländer till ett sommarhotell precis vid stranden, och är i princip den enda gästen. Receptionen stänger klockan 18.00 och då är man själv. Tog en liten promenad på stranden innan mörkret skulle falla och man kan inte säga att det var rusning där heller. Sommarbarerna som kantar stranden var ordentligt låsta och fjolårets reklamaffischer sitter kvar som en påminnelse då det var fullt drag här.

Nu däremot så är det bara en total ödemark som syns. Men man ska inte gnälla, man har husrum, får frukost (tror jag i alla fall) och omgivningarna är vackra.

[nggallery id=59]

15 feb

Ruiner och whisky

Om man läser rubriken så kan man tro att man är på väg till Norrland igen, men så långt behövde man inte åka denna gång. Det är endast en tur runt Vätterns södra spets på väg till Stockholm. Under veckan ska jag vara på kontoret i Spånga några dagar. Och fast man varit ute på vägarna en hel del nu så är började denna vecka bra.

Först Braehus i en strålande sol, men ett lätt snöfall kom mer, utan för den del skumma ruinen allt för mycket. En snygg kulturskatt på Vätterns strand precis bredvid E4´an
Sen gick turen vidare till Norrköping och där hittade jag min ohängde son med mattböckerna i högsta hugg, Roligt att se honom igen efter några veckor. Kanske kommer han hem i påsk, men vem vet med killar i den åldern.

Efter en intensiv tisdag, fick jag äntligen chansen att prova kollegans omtalade Mackmyra. 3 år på bourbonfat och ytterligare en tid på vinfat. Mycket vanilj, en viss styrka, men behagligt rivig. Blir tufft att överglänsa upplevelserna resten av veckan.

01 feb

Aitik – Skandinaviens största dagbrott

Ibland hittar man lite större saker att leka med, som idag jag stötte på Skandinaviens största sandlåda, dagbrottet Aitik.

Aitik ligger ca 15 km söder om Gällivare och tacksamt nog fick jag en ordentlig vandring (med bil) runt om hela gruvområdet. Och säga vad man vill så är det en mäktig syn man möts av. Jättelika dumpersbilar som lastar 350 ton sten, och lätt får plats med mitt egna hus på flaket till gigantiska grävmaskiner och ett hål som är över 450 meter djupt.

01 feb

Snögrotta vid Torne älvs strand

Ishotellet i Jukkasjärvi är en av nordens största sevärdheter. Helt byggt av is och snö. Jag och min kollega tog en avstickare dit på väg upp till Kiruna, och tänkte se efter om det var lika fint som man hört.

Fint var det. Men när vi skulle in, tyckte en tjej med bred Västgötadialekt i entrén, att vi skulle betala 325 kronor i entré per person. Så det besöket skippade vi snabbt och enkelt. Kyrkan, byggd på samma sätt var däremot öppen och dessutom avgiftsfri.

[nggallery id=62]

31 jan

Polcirkeln

Då är man på väg ut på vägen igen, eller rättare sagt flyg och väg. Upp vid 3.30 tiden på morgonen och avslutar efter klockan 18.00 då man anländer till Gällivare.

Här uppe i norr är det fortfarande vinter och inte ett saltkorn har man sett till på vägen. Hela resan upp från Luleå var det snörök i mer eller mindre grad. Men det är vackert i Lappland det måste man säga och turligt nog så har vi inte sett några renar på vägen än, men det kan ändras i morgon då vi dels jobbar i Gällivare dels åker bil upp till Kiruna

29 jan

The sandhogs

De flesta som jag försöker förklara vad jag jobbar med, brukar stå som frågetecken när man berättar vad stora, tunga maskiner är och vad de gör. En förmån man har i jobbet är att man kommer till plaster som man normalt inte skulle få besöka och träffa en hel del kul folk som har specialkunskaper i ämnen man inte visste fanns.

I en tågtunnel söder om Lödöse hittade jag några maskiner som kan visa vad jag arbetar med. Själv kör jag inte dessa maskiner, utan håller mer på att bygga system som gör att de fungerar som de är tänkta att göra.

22 dec

Myggfritt

Sista veckan innan julen så blev det en resa till Stockholm. Julbord med jobbet på anrika Lasse-Maja Wärdshus och en massa möten stod på agendan, men vi hann även med att spela lite Bowling och klämma några öl på kvällen. Men vad kallt det är! På morgonen var det minus 18 grader och i bilen på vägen hem till västkusten blev det ännu värre.

Jag längtar till sommarvärmen!För +22 är bättre än det motsatta

13 nov

Jobbresa

En av fördelarna med att resa runt som man själv gör är att man träffar både gamla och nya vänner mer eller mindre från hela världen. Tysklandsresan denna gång var det med folk från hela Europa, och många var en ny bekantskap. En annan fördel är att man kommer till platser man knappast hade stannat på om man åkt omkring själv.

Memmingen är en sådan plats. Belägen runt 100 km söder om Munchen med en underbar utsikt mot Alperna. Ett snabbt stopp för att äta lunch i centrala staden, sen iväg på ett studiebesök på eftermiddagen.

[nggallery id=78]

12 nov

Än är den sista idioten inte född

Under veckan hade jag nöjet att fly snöstormen och bege mig till södra Tyskland. Med ett ganska fint väder och nästan vårlik temperatur kändes det allt bra. Naturligtvis blev det en hel del jobb men man hann även med att prova traktens ölsortiment. Bland favoriterna fanns Dunkel-typen, och bland de inte så omtyckta, vissa Weissbiersorter. Med över 600 olika bryggerier i Bayern så finns det olika typer att smaka på och alla bryggerier har sina egna glas, ofta ett per sort, för att visa hur duktiga de är.

Bland det mest udda som jag sett på länge var ett bryggeri som fungerade just som ett bryggeri men även var ett ganska extremt konstmuseum. Ägaren, som man nog kan kalla excentrisk, har en idé att göra allt till konst och hela bryggeriet genomsyrades av mosaik gjorda av glas, speglar och dvärgdockor. Som kronan på verket lyckades han med att bygga ett jättetorn, Kuchlbauer Tower, som har designats av Friedensreich Hundertwasser, som skall vara en ren hyllning till den Bayerska öltraditionen.

På det stora hela kan man nog tro att denna lite galna bryggare, driver sitt bryggeri för att finansiera sitt konstintresse. Men man måste säga att han löper hela linan ut och kompromissar aldrig.
Vill ni veta mer? Kuchlbauer Tower Friedensreich Hundertwasser

[nggallery id=79]

04 okt

Kickoff på Vaxholms kastell

Nu är hösten på full gång och jag åkte en sväng till Stockholm igen. Det var en extremt tuff vecka, både i jobbet och provat, men detta kompenserades till stor del av kick-off´en som genomfördes på Vaxholms kastell. Solen sken från en nästan klarblå himmel, vinden blåste en hel del och temperaturen började att sjunka. En riktig höstdag alltså. Efter en snabb båttur med taxibåten (utan att någon blev sjösjuk) så går vi iland på ön där fortet ligger.

Kick-off´en var en liten lättare ”fångarna-på-fortet” tävling där jag och mina kollegor delades in i två olika lag, som tävlade mot varandra. Tävlingarna var bland annat en minnestävling, lösa korsord, skjuta på en klocka med en slangbella o.s.v. Kvällen avslutades med en fantastisk middag i de gamla källarvalven med utsikt över fjärden.

För er som vill veta mer, ta en titt på Kastellets egna hemsida.

[nggallery id=86]

Gilla

Gilla

Gilla

Gilla

Gilla

Gilla

Gilla

Gilla

Gilla

Gilla

Gilla

Gilla

Gilla

Gilla

Gilla

Gilla

Gilla

Gilla

Gilla

Gilla

Gilla

Gilla

Gilla

Gilla

Gilla

Gilla

Gilla

Gilla

Gilla

Gilla