När äppelträdet brummar som en amerikanares V8-motor vet man att det finns fullt av insekter som försöker hjälpa mig att få fram höstens äppelpaj. Och med tanke på alla blommor och det överflöd av insekter så kommer det definitivt inte bli brist på äpplen i höst, det är säkert. Titta och njut, eller spring för livet, för här kommer några surrande insekter.
Nu är det full vår och många växter blommar för fullt. Idag var jag en sväng till Mariestad och hälsade på släkten, och solen lyste över oss alla. Lunch och fika utomhus, kan det bli bättre? Som nog alla vet så är man ju lite rastlös, så kameran åkte med för det finns alltid något att fotografera.
Nu är det så att jag har ett litet makro objektiv i min väska. Det köptes in för några år sedan då jag hade min gamla trokänare Canon 7D. Denna kamera finns fortfarande i samlingen men efter jag uppgraderat till en fullformatskamera, så passar detta objektiv inte längre. Visst, jag kan ta och använda den gamla kameran, och resultat blir ruggigt bra, men när man har en större och bättre kamera så försöker man med den istället.
Ett annat objektiv jag har i väskan är ett 24-70L. Det är riktigt ljusstarkt, och på det står att det ska ha makro-egenskaper. Efter att använt det under dagen och tagit massor av närbilder, så kanske man ska akta sig för att använda det till just extrem närbildsfotografering. Det fungerar, men det är inte helt optimalt. Så här kommer några bilder på blommande vårväxter. Det var ett bra tag sedan jag plåtade sådant. Kanske dags att damma av denna genre igen, vem vet.
Lite uttråkad var man nog när man var hos svärföräldrarna i Mariestad. Hela släkten var där för att fira två födelsedagar, och när allt stohej lagt sig och klockan började närma sig 6 på kvällen tyckte jag att det var läge att dra ut på stan.
Tanken var att ta lite nattbilder på alla ljus som var upphängda över stadens gator, men när jag väl kom dit blev jag riktigt besviken. De ljus som faktiskt sett ganska bra ut på dagen, gjorde sig inte alls på kvällen när det blivit mörkt. Platta installationer som i princip bara gav en enda stor ram. Så det blev till att tänka om lite.
Vandringen styrde istället ner om vattnet och Tidans utlopp i Vänern. Här kanske kunde man leka lite. Utan stativ blev det till att kompromissa. Soptunnor, elskåp eller bara en kajkant fick agera stativ, för när man tar bilder med 8-15 sekunders slutartid och vill ha en skarp bild, är handhållen kamera inte någon vidare idé. Och resultatet efter att dragit i lite reglage i datorn blev enligt mitt tycke ganska bra.
Ja, vad ska man säga. Lite övertydligt verkar det vara!
I år så åkte vi bort från den lokala julmarknaden och kollade upp vad de kunde erbjuda i Mariestad. Och inte blev man besviken.
Massor med folk, kallt och många stånd och tält som sålde det mesta som hade med julen att göra. Det enda som saknades var väl snön, men den kommer säkert innan jul, det är jag säker på.
Nu när man försöker få lite inspiration till fotograferingen, då tar man och dammar av kameran och försöker få sinnet tillbaka. Och det är inte så svårt att få till det när man i grannskapet hittar denna fantastiska garagelänga. Rak linjer stram design tillsammans med funktion. Detta är något jag faktiskt gillar riktigt mycket. Men det är inte ofta man faktiskt ser denna typ av smide längre, för nu är det mesta gjort av lättmetall och plast, och hantverket känns som det försvunnit. Fast om man skulle göra dessa beslag och gångjärn idag, hade de nog kostat en mindre förmögenhet.
Efter att tittat på nyheterna de senaste dagarna kommer man ihåg ett order som meteorologerna använder. Snökanonen. En snökanon bildas när väldigt kall luft drar fram över öppet vatten. Vattnet dunstar av och när väl denna fuktiga luft når land igen släpps all denna fuktighet i form av snö.
I helgen blev det till att åka till Mariestad och hjälpa svärföräldrarna med lite snickerier. Det skulle upp lite hyllor och lampor i deras nya lägenhet. Så tidigt på lördag morgon drar vi i väg från ett kallt Lysekil, men det är i övrigt bra väder. När vi kommit dryg halvvägs så kommer snön. Och det är inga små mängder som dalar ner från himlen. I och med att vi åker söder om Vänern, och det blåser ganska kraftiga nordliga vindar, med en temperatur på 5-6 grader under fryspunkten så är det en av dessa kanoner vi råkat ut för.
I Lidköping är det mer eller mindre kaos. 50-60 cm snö och det är i bästa fall två spår man kan köra i. Och ut på stora vägen är det inte mycket bättre. Med 10 km innan vi är framme så är det som att dra ett streck på vägen för efter detta så är det ingen snö alls.
Dessa snökanoner har man sett under många år nu, men att det kommer ner så extrema mängder på så kort tid var en ny upplevelse. Med riktigt bra vinterdäck och en varm bil så blev man i alla fall aldrig stressad eller orolig. Det fick ta den tid det tar att komma fram.
Tyvärr var detta en helg då man inte tog med sig den stora kameran. Så alla bilder är tagna med mobilen, så kvalitén kanske inte är den bästa.
Snökanoner håller på att bildas över Vänern. Här är det gästhamnen i Mariestad
Snön driver över Skaraborgs fält. Mängder med snö kommer ner på kort tid.
Att köra bil på E20 genom Skaraborg är ingen upplevelse jag gärna gör igen om jag inte måste. Framförallt inte om man möter snöplogen.
Men efter ovädret kommer solen fram igen. Minus 12 grader och enormt vackert. Bilden tagen i Filsbäck utanför Lidköping
Det är inte lätt att vara fin får jag erfara. Med inte så lite ironi, så anser jag mig själv vara guds gåva till världen, men för henne jag delar katten med, det vill säga frun i huset, är det lite värre. För nu när det börjar bli lite mörkt ute så får man höra lite titt som tätt om hur mörkt hennes hår är och hur bra hon skulle må om hon fick lite ljusare nyans i det, alltså håret.
För redaktör´n var det längesedan han gjorde mer med håret än tvätta det med någorlunda jämna intervaller, men man ska erkänna att på 80-talet var man ganska utstuderad i sin frisyr, med konstiga färger och klippningar, men den tiden är sedan länge förbi. Så när han förvånat hör frun i huset säga att det nu nog är dags för att bli lite ljusare har han ingen susning om vad hon pratar om.
Att stå i en affär och diskutera vilken typ av färg, nyans och annat totalt ointressant är för redaktör´n en obehaglig upplevelse. Hur ska man bete sig när alla frågor haglar. Ska man vara totalt ointresserad eller lägga ner hela sin själ i produktvalet eller kanske köra en medelväg och hålla med om allt hon säger och hoppas på det bästa?
Nu är det i alla fall gjort. Håret på frugan är blekt i slingor och resultatet blev exakt som hon tänkt sig det.Efter att hennes syster stått och petat små hårtofsar genom en liten vacker plastmössa påbörjades en illaluktande sittning med handskar och skyddskläder som efterhand gjorde att det började det fräsa ordentligt. Hur man nu kan utsätta sig för denna kemibehandling är för mig ytterst förvånande, men som uttrycket säger, ska man vara fin…
Och på frågan om det ser bra ut, så måste redaktören hålla med, men i ärlighetens namn så är väl skillnaden inte extremt stor, men de vågar man nog inte säga högt, för familjefriden skull.
Nu är man riktigt seg. Efter att hjälpt svärföräldrarna att flytta från sitt hus där de bott i 30 år till en hyfsat stor 3-rummare är det kanske inte så konstigt.
Dagen började med att svågern kom med en skåpbil, och sen började bärandet. Låda efter låda, soffor, stolar och bord allt i en salig blandning. Och vilka mängder de samlat på sig! Allt ska in i deras nya lägenhet och deras timing är inte riktigt perfekt, för när redaktör´n stegar in i den nya bostaden är köket helt utblåst och badrummet under renovering. Så allt flyttgods får samlas i två rum som snabbt blir belamrade mer eller mindre upp till tak.
För att göra allt lite mer besvärligt så var inte vädrets makter på flyttkarlarnas sida, för ett lätt regn i början av dagen övergår sakta men väldigt säkert till ett rent hällregn.
Nu är redaktören riktigt sliten. Armen och knät värker och ryggen är trött. Svärföräldrarna är också duktigt trötta, men med tanke på hur lägenheten ser ut och möjligheten att laga mat eller gå på toaletten inte är möjlig just nu, så misstänker jag att de kommer att vara ännu mer slitna imorgon bitti när börjar vi om igen, fast kanske inte lika frenetiskt.
Det gamla vardagsrummet, tömt och klart
Fram och tillbaka. Många saker ska få en ny plats att vara
Det nya vardagsrummet – Katastrofläge
Ett rum som snart ska bli till ett nytt kök
Vintern är en tuff tid för alla småfåglar som finns runt omkring våra hus. För drygt ett år sedan riggade jag kameran med stativ inomhus och tog ett gäng bilder. Så skedde även denna vinter.
Svärfars hus har några riktiga fördelar. Dels så sitter matlådorna väldigt nära huset. Vidare så är fönstren extremt välputsade, något som man inte kan säga om de fönster som finns på västkusten, som mer eller mindre hela tiden är täckta av ett saltlager. Och sist men inte minst så är solljuset mer eller mindre perfekt.
Svårt är det dock att få till en bra bild på dessa snabbflygare. Det enda sättet jag kom på var att studera på vilken gren fåglarna helst ville sätta sig och titta lite innan de flög till fröautomaten. Denna gren fokuserades manuellt, och med hjälp av en trådutlösare tog man mängder av bilder så fort en fågel slog sig ner.
Tyvärr var det bara blåmesar och talgoxar som ville vara modeller,. Det fanns en Domherre och några Rödhakar, men de trilskades och var omöjliga att fånga genom linsen. Men jag har en plan till nästa gång.
[nggallery id=24]
Visserligen beskrev jag hur jag fuskade ordentligt för att ta lite bilder på våra vanligaste småfåglar tidigare. Men att stå inomhus i strumplästen när det är 10 grader kallt ute är till och med lite i överkant av bekvämlighet. Vem har inte hört om dessa fantastiska fotografer som lever i djungeln i månader i sträck. Klättrar i berg och träd med massiv utrustning på ryggen och drar på sig den ena sjukdomen efter den andra. Eller de som vakar i ett tält hela natten och vänta på att en björn eller tjäder ska komma fram när solen går upp klockan 3 på morgonen.
Men vem klagar, How hard can it be??
Canon 7D med Sigma 70-200 f2.8 / Manfrotto stativ och 3-vägshuvud
Turist i sin egna stad?
Nu kommer jag inte ursprungligen från Mariestad, men dock har jag bott där några år och varit där många gånger, och där bor även många gamla vänner. Som vanligt när man är där och hälsar på släkten, så åker man samma vägar och ser mer eller mindre samma saker. Inget händer mer än att man kanske ser ett träd som blivit ovanligt stort eller kommunen lagt ny asfalt på en väg.
Denna gång blev det lite annorlunda. Vi åkte på en turisttripp runt om i staden. Utan barn i bilen tog vi oss ner till torget (som såg likadant ut som för 20 år sedan) och till den nya gästhamnen, som hade genomgått stora förändringar den sista tiden. Borta var den stora spannmålssilon och små restauranger och bodar hade kommit upp.
Hela området sjöd nu av liv och många satt på en bänk eller i en trappa ner mot vattnet och åt en glass från Klings eller bara njöt av sol och värme. Det var inte lika folkrikt som Lysekil är på sommaren, men med tanke på att denna del varit mer eller mindre öde, så är det en stor skillnad mot tidigare. Så ett gott råd: Turista lite själv i din stad. Du kommer upptäcka mer än du tror.
[nggallery id=40]
Alla har vi väl våra problem med olika saker som man gillar mer eller mindre. Både jag och Hanna (som tog dessa bilder) har stor problem med getingar. Det yttrar sig så att om en Geting (eller humla) kommer i närheten av oss så springer vi. Hur Hanna kunde ta dessa kort när hon var tvungen att stå 10 cm från biet det är en gåta.
Runt om i det kalla vinterlandskapet samlas fåglarna vid fågelborden för att få lite frön och nötter att äta. beroende på vad som bjuds så kommer olika sorters fåglar. Denna gång var det solrosfrön och nötter som stod på menyn, och detta lockade mängder av Talgoxar och Blåmesar
Nu väntar alla på att julbordet ska dukas upp då här dan före dan. Skinkan är klar och provsmakad och sillen var vi tvungna att lägga i en kylväska för att burkarna inte ska frysa i garaget. Småfåglarna har också fått sitt lilla julbord dukat. Hanna och jag riggade kameran och började experimentera att ta lite bilder på fåglarna, och det var inte så lätt som man trodde. Lite test av vårt tålamod under några timmar. Och för er som förfasas att man var ute i minus 13 grader flera timmar kan jag ge er dessa lugnande ord, vi riggade allt inomhus och tog alla bilder genom fönstret. Inga gubbar eller tjejer tog någon skada vid fotograferingen.
[nggallery id=65]
Nu när svärmor fyller år så får man ta sig en tur till Mariestad och fira henne ordentligt. Fast det blir tid för lite shopping, både för mig själv och de andra. Fantastiskt vad mycket man kan hitta både i och utanför affärerna. Hanna hade koll på klädaffärerna och framförallt accessoarerna, där hon försökte leta efter det perfekta skärpedjupet. När man inte hållit på med denna typ av inställningar förr så slet hon lite med teorin, men fick till slut klart för sig skillnaden på bländare 2.8 och 11. Själv letade motiv på andra ställen. ICA´s fruktdisk var inte helt fel, men det känns lite pinsamt att plåta på den typ av platser. Folk stirrar en del, och jag är inte riktigt bekväm i miljön.
Nu är det dags för en 3-rätters middag tillsammans med övriga släkten, och sjunga ska vi göra, oavsett vad födelsedagsbarnet vill.
[nggallery id=84]
Allt som var så vacker och kom under våren, blommade så fint under sommaren är nu på väg i graven. Några blommor som t.ex rosorna sliter och vill blomma en sista gång, men frågan är om de lyckas. Nu ligger temperaturen på stadiga 2-4 grader varmt, och det ska mycket till om blommorna slår ut innan de fryser helt och hållet.
Bland de glada är fåglarna så har massor av frukt att kalasa på under vintern.
[nggallery id=83]